[Ur nummer: 02/2004] l ”Inte läge för fler kompromisser” utbrister Jan-Eric Jansson på ledarplats i nummer 12/03 av mål&medel. Utgångspunkten är Göran Perssons funderingar och uttalade oro för hur vi framöver skall klara finansieringen av socialförsäkringssystemen. Jan- Eric tycker illa om utspelet och frågar om det är något ”kapitalistisk virus som har drabbat partiets förtroendevalda?”

Alla tycker att välfärden är viktig, men, det kan ju inte ha undgått Jan-Eric, att den kaka som skall klara finansieringen av välfärdssamhället, är för liten och i krympande. Än så länge är den statliga ekonomin under kontroll, men för de flesta kommuner och landsting räcker inte pengarna för att klara viktiga välfärdsfrågor som exempelvis  pensioner, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, vård, skola, omsorg etc. Verksamheter som finansieras med skattemedel, ligger inom offentlig sektor och som utgör grunden för välfärdssamhället. Det är där Göran Perssons funderingar kommer in, ”hur ska vi få kakan att räcka till”?
Självklart måste denna fråga diskuteras!
Ett samhälle präglat av välfärd och rättvisa kräver solidaritet och ansvar av alla. Solidaritet av dem som kan göra en produktiv insats och beredda att med sina skatter betala vad välfärden kostar. För en socialdemokrat som vet vad som står i partiets program är detta elementärt!

”Vi ser ett allt sjukare samhälle ta form” skriver Jan-Eric. Bokstavligen är det sant. Sjuktalen är höga och kostnaden har på några år ökat från 50 miljarder till över 100 miljarder, men jag förstår att Jan-Eric egentligen syftar på samhällsutvecklingen i stort. Och visst ligger det en del sanning i det.
Liberaliseringar, avregleringar och privatiseringar av viktiga verksamheter har inte alltid lett till förbättringar, tvärtom! Utvecklingen har ökat klyftorna och orättvisorna!
Varför har det blivit så? Det kan man fråga sig och jag undrar om inte det ”virus” JEJ talar om anfäktar var och en av oss inom de fackliga och politiska leden? Vilka värderingar bär vi med oss i vardagen, som blir bestämmande för vårt handlande ?
Jag håller med de kamrater som i samma tidning manar till samling av våra krafter inom den fackliga och politiska arbetarrörelsen för att motverka det som sker! Men med 35 – 37 procents stöd i väljarkåren och motsvarande situation i riksdag, landsting och  många kommuner begränsas handlingsmöjligheterna och blir en bräcklig grund  för effektiv politik.

De kompromisser som måste till är inte alla gånger så lyckade. Exempel finns på frågor, som ur facklig synpunkt är viktiga, som blivit nedröstade i Riksdagen av övriga partier. Sådan är situationen och den är likartad på många håll ute i kommuner och landsting. Vill vi ha en politik som värnar välfärd och rättvisa i samhället, måste vi också medverka till att skapa politiska förutsättningar för detta!
Den enda kraft som kan påverka dagens utveckling och skapa det rättvisa och jämlika samhälle många vill ha, är en stark uppslutning bakom en facklig och politisk arbetarrörelse i samverkan. Detta gäller såväl på lokal som på nationell nivå, men vårt ökande beroende av omvärlden kräver numera också ökad aktivitet och samverkan på Europanivån!

Torsten W Persson                                                               
Livs-medlem sedan 40-talet