Mångfald innebär inte att alla behöver vara lika

I Sverige vill många hålla religionen som något privat som ingen ska lägga sig i. Men så enkelt är det inte, för det handlar om mer än egna tankar hemma i vardagsrummet. För den fromme kan val av klädsel och mat på lunchen vara viktiga handlingar som är avgörande för den egna identiteten.

[Ur nummer: 04/2005] Enligt vår demokratiska tro ska vi behandla andra med respekt och tolerans. Målet är inte att alla ska bli likadana, utan alla ska få vara på sitt eget sätt. Det ska vara mångfald och mångkulturellt. Men det är luriga begrepp, eftersom det inte är bra om vi blir allt för olika, för då kan vi inte längre identifiera oss med varandra och visa solidaritet. Vi måste också ha en gemensam grund.
Jag tänker på det när jag står framför kossorna som hänger från en skena i taket, upp och ner, och med huvudena så gott som avskurna. Det är en obehaglig syn för den som kommer utifrån, men naturlig för den som jobbar på slakteriet.
Ali Kanbar är halalslaktare. Han ingår i personalen på Närkes slakteri, även om han inte är anställd. Vad gäller djuren är det inga konstigheter. Samma regler gäller för halalslakt som för konventionell slakt. De ska vara friska, de ska må bra, de ska ha fått vatten. Med bultpistol eller gevär bedövas de så att medvetandet slås ut och därefter får de halspulsådern samt mat- och luftstrupen avskuren. Hjärtat slår när de tappas på blod. Så är det i både konventionell slakt och halalslakt, det är viktigt, eftersom flödet måste bli det rätta så att djuren helt tappas på blod. I och med avblodningen avlider djuren.

Gräns för friheten
Skäktning – avblodning av icke bedövat djur – är inte tillåtet enligt svensk lag. Där går en gräns för friheten. Religionens regler för slakt måste anpassas till det moderna samhället.
Djuromsorgen är viktig på Närkes slakteri, berättar ägaren Peder Johansson. Det är korta transporter, det är lugnt, det är viktigt att ljudnivån inte är hög. Djuren ska få ett värdigt slut.
Kossorna som kommer in har ett namn hos bonden. Peder Johansson vet för han har själv, tillsammans med sin fru, en gård med 200 köttdjur.
En del djur stallas över, andra kommer direkt in till slakt. Det viktiga är närheten till bönderna och hanteringen av djuren. Närkes slakteri är ett medelstort företag och det bär sig i dessa kristider för branschen, det har till och med kunnat växa och bli större. Idag är de tolv anställda.

Bara muslim får skära
Enligt reglerna för halal måste det vara en muslim som skär halsen av djuret. Ali Kanbar bor i Örebro och han tyckte att han kunde göra den tjänsten åt församlingen. Det är en tjänst åt Gud. Han får inte betalt för den.
– Jag tycker att de svenska reglerna är bra, säger han. De finns för att djuren ska ha det bra och det är också vad Gud vill. Det viktiga är att djuret inte är dött, det får det inte vara enligt Halal. Hjärtat ska pumpa så att blodet kan tömmas ut. Det ska få vatten innan och man ska inte slakta ett djur framför ett annat.
För en muslim är matregler viktiga. Fläsk är inte tillåtet, inte heller blodmat. Man får äta vegetariskt och fisk. Ali Kanbar säger att han skulle vilja se McDonalds servera halalhamburgare, som kedjan gör i muslimska länder.
Matregler är viktiga, men samtidigt är Gud barmhärtig, säger han.
– Om jag är i öknen och inte har någon mat och det bara finns gris så kan jag äta den för att överleva. Det är samma med ramadan. Den som är sjuk och inte mår bra kan avstå från att fasta.

Pappaledig med bebis
Han menar att Sverige är en pärla vad det gäller respekt för människor och djur. Alla människor har lika värde. Han jobbade inte som slaktare i Irak, som han kommer ifrån, utan han har lärt sig hantverket i Sverige. Han poängterar att han idag är svensk.
Han gör det här jobbet en dag i veckan – på onsdagar. Veckens övriga dagar är han pappaledig med en liten bebis.
All denna terrorism i världen har gjort att islam för många blivit lika med något farligt, säger han, något intolerant, men det är inte något mer typiskt för islam än för någon annan religion. Det finns olika kristna tolkningar och det finns olika muslimska. Grundtanken i religionerna är i stort samma, man ska uppträda på ett kärleksfullt sätt mot sina medmänniskor. Moralreglerna är samma.
– Man ska respektera känslor, kultur och religion, säger han. Jag föddes som muslim. Mina föräldrar lärde mig hur jag skulle vara mot mina medmänniskor. Grunden är att vara hjälpsam. Visa att man är en bra muslim.
Halalslakten går till så att han står med djuret vänt mot Mecka, som på Närkes slakteri ligger bortom ett av fönstren, och han säger ”I Guds namn” och skär av halsen på djuret. Det spelar ingen roll vilken nationalitet slaktaren har, bara han är muslim. Man skär samtidigt av halspulsådern, mat- och luftstrupen. Det ska gå snabbt och görs precist.
Mikael Svensson hjälper till att hålla kons ena framben, medan Ali skär. Mikael har inte jobbat så länge på Närkes slakteri, men han har lång erfarenhet av slakt, började när han var 12-13 år. Han jobbade med sin far som hade ett eget slakteri.
– Jag trodde också att halalslakt var grymt och hemskt innan jag såg hur det gick till här, säger han.
Några egna djur har han inte haft.
– Det räcker med att ta hand om böndernas, säger han.

Stämplas på svenska och arabiska
Ali Kanbar spolar golvet, renhet är viktigt. Han spolar av förklädet, som är täckt av blod.
– Det är viktigt i både konventionell slakt och halalslakt att det är rent, att det är hygieniskt. Man ska känna sig glad inifrån. Jag gör hela tiden rent, spolar vatten, så att inte golvet blir halt.
Knivarna är inte annorlunda än de vanliga. Han slipar dem noggrant på morgonen så att de är vassa och så håller han dem i form under dagen med brynet.
– Det är som att raka sig, säger han. Om kniven inte är vass blir det jobbigt.
Efter varje gång som han skurit halsen av ett djur gör han rent kniven i varmt vatten.
Köttet som slaktats av Ali Kanbar hålls isär från det andra och innan det lämnar Närkes slakteri stämplas det med ”Qibbla halal kött” på svenska och arabiska.
Efter en förmiddags arbete med slakt av ett 30-tal djur går vi ner till personalrummet och fikar. Ali Kanbar bjuder på kakor och säger att han vill bli reseledare. Det är hans framtidsdröm. Han tycker om att berätta om platser och händelser.
– Jag har rest genom hela Sverige, från norr till söder, säger han.