Livs förlorade AD-mål om fackets rätt att ta del av oorganiserades löner

– Arbetsgivarna säger att de värnar om de svenska kollektivavtalen, men gör samtidigt saker som slår undan benen på modellen. Laval-domen är ett exempel på det. Gevalia-domen har samma syfte, säger Gerald Lindberg, Livs andre ordförande.

[Ur nummer: 02/2009] Tvisten på Gevalia i Gävle som Livs förlorade i Arbetsdomstolen, AD, handlar om fackets rätt att få insyn i de oorganiserades löner. Inom livsmedelsindustrin träffas centrala överenskommelser om hela löneutrymmet. Pengarna finns i en pott som fördelas i en lokal förhandling. För att den här modellen ska fungera behöver båda parter ha insyn i att överenskommelsen följs.

Insyn en förutsättning
– Det är en viktig princip, säger Gerald Lindberg. Den fackliga insynen är förutsättningen för att modellen ska fungera. Vi måste veta att motparten följer det avtal som träffats och det vet vi inte om en grupp av arbetstagare på arbetsplatserna, de oorganiserade, dras undan från vår insyn.
Han beskriver den logiska följden av domen som ”horribel”.
– Antag att det finns tio arbetstagare och fem är med i facket och fem utanför. Den totala lönepotten är 30 kronor. Av arbetsgivaren får facket veta att 15 kronor ska tilldelas de 5 som är med i facket. Men vad händer med de andra 15 kronorna? Hur vet vi om de läggs ut? Hur vet vi om avtalet är uppfyllt? Vi har ingen möjlighet att kontrollera att arbetsgivaren verkligen lägger ut lönepotten, att han verkligen uppfyller det vi kommit överens om. Här finns en stor risk för lönedumpning.
Enligt den svenska modellen gäller kollektivavtalet för alla arbetstagare på arbetsplatsen. Gerald Lindberg undrar varför arbetsgivarna i Livsmedelsföretagen, Li då vill göra skillnad på fackliga medlemmar och oorganiserade. Vad kan det vara för syfte? Han tror att det kan vara flera, dels kan det vara en vilja att dumpa löner, dels kan det vara ett sätt att splittra och försvaga fackets ställning.
I Gevaliafallet frågade arbetsledningen de anställda om de var med i facket och om de ville att facket skulle förhandla för dem. Arbetsdomstolen ger Livs rätt i att den frågan kunde uppfattas som en föreningsrättskränkning, men kommer ändå fram till att den inte ska ses som det eftersom motivet saknades. Arbetsledningen erkände sitt misstag. Relationen mellan de lokala parterna är inte dålig.
Gerald Lindberg är besviken över domen, men säger samtidigt att han inte är förvånad. Problemet är att AD inte förmår att hålla isär löner för kollektivanställda och tjänstemän.
– Vi har kollektiva löner. Tjänstemännen har individuella. Det finns individuella inslag i vår lönesättning, men de baseras på objektiva omdömen. Här gör AD en feltolkning, när den uppfattar vår lönesättning som individuell. Det är den inte.

Höga kostnader
AD-domen kostar Livs en hel del pengar i rättegångskostnader, egna och arbetsgivarens. Bara motpartens går på 449851 kronor. Det är kostsamt, men Livs kommer ändå att fortsätta driva dessa ärenden, eftersom de är principiellt viktiga.
– Det stora bekymret är Li:s rådgivning. Hur ska vi göra i framtiden om Li fortsätter att spela under täcket och kommer överrens om en sak centralt och sedan säger åt sina medlemsföretag att göra något annat, att de ska undanta en grupp från avtalet?
Han menar att det finns ett politiskt syfte bakom Li:s agerande som är problematiskt. Det undergräver respekten för huvudavtalet och det kommer att försvåra kommande års avtalsförhandlingar.
– Följden av Li:s agerande blir att vi tvingas se över kollektivavtalsskrivningarna och kräva mycket större generella utlägg. Och det vill egentligen inte arbetsgivarna. Det går tvärs emot deras egen lönemodell.
Att inte lämna ut de oorganiserades namn och löneuppgifter med hänvisning till respekten för deras personliga integritet betraktar Gerald Lindberg som ett svepskäl. Det har inte heller lyfts fram i AD-domen och det har tidigare gått att lösa praktiskt.

Exemplet Coca-Cola
– Efter en central förhandling med Coca-Cola 1997 kom vi överens om att vi skulle få insyn i Coca-Colas lönesättning. Vi skulle få tillgång till uppgifter om samtliga anställdas löner, men vi skulle behandla uppgifterna konfidentiellt. Det här har fungerat utmärkt. Enligt min mening har vi allt sedan dess haft en upparbetad praxis, där vi förhandlar för samtliga arbetstagare. Vi har haft insyn i de oorganiserades löner.
Det var också Li:s råd till företagen från 1997 och fram tills nu.
Li:s förhandlingschef Anna Nordin har avböjt att kommentera Gevaliadomen och relationen till Livs.