Han har ”noll arbetsförmåga”men F-kassan vill ändå tvinga honom att söka arbete

På sjätte våningen i ett höghus i Hisings Backa går Omar Abdullah med stöd av en krycka och väntar på besked om han ska få icke tidsbegränsad sjukersättning. Att han är sjuk är uppenbart för den som träffar honom, det säger också hans läkare.

[Ur nummer: 4/2011] I ett och ett halvt år har han väntat på beslut från Förvaltningsrätten. Domstolen dröjer. Dagarna går. Inte nog med att kroppen brakat samman. Nu har ekonomin och den psykiska hälsan gått samma väg – och det är just i det skede då välfärdssamhällets skyddsnät borde ha fungerat. Det var Försäkringskassans handläggare som ringde upp honom i september 2009 och sa:
– Du har fått avslag på icke tidsbegränsad sjukersättning. Du ska vända dig till Arbetsförmedlingen och söka jobb utifrån den arbetsförmåga du har. Den första december upphör utbetalningarna.
Det är en följd av de nya reglerna. Om en person bedöms ha minsta arbetsförmåga kvar ska han eller hon stängas av från sjukförsäkringen och föras över till arbetsförmedlingen och där få den hjälp som han eller hon behöver för att matchas mot ett jobb någonstans på arbetsmarknaden.

Teoretisk konstruktion
Det är arbetslinjen. I det här fallet en teoretisk konstruktion (ett knippe regler) som används för att förverkliga alliansens idé om att samhället inte ska ge upp. Alla ansträngningar ska göras för att den sjuke eller delvis arbetsförmögne ska återgå i arbetet. Problemet är att Omar Abdullah är sjuk. Det behöver upprepas. Han är sjuk och kan inte arbeta. Enligt den behandlande läkaren vid Backa vårdcentral har han noll arbetsförmåga. Hans kropp har kraschat, han går på krycka, får skakningar och är rädd för att falla, händerna domnar, det gör ont i hela kroppen.
Men handläggaren på försäkringskassan och dennes medicinske rådgivare har gjort en annan bedömning (utan att ha träffat Omar Abdullah) och resultatet är detta kaos, som inte bara drabbar honom utan också hans familj. Hans fru jobbar på förskola och hans son jobbar natt och ligger i sängen beredd att hjälpa fadern om han skulle ramla under dagen. Det är familjen som har tagit hand och skött honom under sjukdomen.
– Jag orkar inget. Jag är rädd. Jag har ingen energi. Det gör ont i hela kroppen, från ryggen, kotorna och halsen. Jag kan inte greppa med handen. Ibland inte ens hålla papper och så börjar jag skaka.

Ont i kroppen
Han jobbade på Schulstads bageri från 2000 till 2004. Där blev han sjukskriven. Han jobbade med att diska backar. Det sista året var det jättestressigt. Det skulle ha varit två personer vid maskinen, men det var bara han.
Hela tiden ställde han nya backar på bandet. Brödet kommer och då måste backarna vara där. Det måste finnas backar. Han jobbade och jobbade och han låg efter hela tiden. Han fick ont i kroppen, ont i knäet och ont i händerna.
– Jag blev sjukskriven först i en vecka. Jag var hos en läkare här i Backa, han skickade mig till en specialist på Sahlgrenska sjukhuset som gav mig Botox sprutor i händerna för att händerna domnade. Sedan fick jag röntga knät.
I november 2004 blev han sjukskriven. Han blev sjukskriven varje månad, opererade sitt knä, två gånger höger och en gång vänster. Han kan fortfarande inte stödja, klarar inte av att gå utan krycka. Han äter smärtstillande och blir trött av det.
– Hur ska jag söka jobb? Jag kan ju inte gå ut. Vad är det för jobb jag kan få? undrar han och tillägger med suck. Det går ju inte.

Utan ersättning
Den första december 2009 stod han utan sjukersättning. Han fick inget socialbidrag för att han hade pengar på ett konto. I ett år fick han hanka sig fram med hjälp av lån för att klara ekonomin innan han fick socialbidrag. Nu har han skulder, han kan inte jobba och han väntar på beskedet från Förvaltningsrätten.
Av Livs lokalombudsman, Margareta Bruhn, har han fått hjälp att söka rättshjälp för att få avslaget på ”icke tidsbegränsad sjukersättning” omprövat.
Jörgen Nilsson, jurist på LO-TCO Rättsskydd, säger att det är svårt att förstå meningen med att dra in sjukersättningen.
– Det finns ingen realism i att han ska hitta ett jobb. Det är bara cyniskt. Det är så enkelt för Försäkringskassan att bara ge avslag utan nämnvärd motivering eller utredning vilket arbete han skulle kunna ta.
Om inte Omar Abdullah har rätt till sjukersättning. Vem har det då? undrar Jörgen Nilsson. Försäkringskassan anser att han har arbetsförmåga, men den som träffar honom inser att det har han inte. Han är 57 år. Hela hans kropp är slut.
– Det är fel att han ska tvingas gå på socialbidrag. Det är inte ett humanitärt samhälle. Han är svensk medborgare. Han har rätt att få sjukersättning när han är så allvarligt sjuk. Som det är nu måste fru och en son dels arbeta, dels ta hand om honom.

Gunnar Brulin