– Hur ska ni och andra hantera att nästan 900 000 anställda offentliga tjänstemän fortsätter att ha sifferlösa avtal och att vi efterhand kan konstatera att deras utfall inte störs särskilt mycket av industrins framförhandlade märke? frågade journalisten Tommy Öberg.

Han menade att detta var ett av de största hoten mot Industriavtalet och industrins ledande roll på lönemarknaden.
Tillsammans med journalistkollegan Anna Danielsson Öberg presenterade Tommy Öberg boken ”Vem ska bestämma på lönemarknaden? Industriavtalets lönenorm utmanas” som på ett lättfattligt sätt förklarar Industriavtalets betydelse under 20 år. Det görs genom att man låter perioden innan, 1980-talet, lysa som ett skrämmande exempel.
Tommy Öberg menade att det var anmärkningsvärt att Vårdfacket, Vision, SSR, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Akademikeralliansen tillåts agera på det sätt som de gör utan att det kommer krav på att de och deras motparter, alltså de
offentliga arbetsgivarna, behöver för-
klara hur de ser på lönebildningen.
– Alltså, hur ser deras uppfattning om lönebildningen ut långsiktigt? Om detta tycker vi att det är besvärande tyst. Därför skriver vi det under rubriken ”Hot eller faror mot den stabilitet som vi vant oss vid”.
Journalisterna ser också de växande löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän som ett stort problem som riskerar att att växa under de närmaste åren.
– Det är samma sak där: Hur länge finns det acceptans för detta innan man ställer kompensationskrav? undrade Tommy Öberg.