”Därför röstade jag för brexit”

– Med brexit stängs kranen med billig arbetskraft för arbetsgivarna och det är betydelsefullt, eftersom det har varit deras sätt att pressa ner arbetsvillkoren i industrin, säger Scot Walker, klubbordförande på kycklingslakteriet 2 Sisters Food Group utanför Glasgow.

Den fackförening som Scot Walker tillhör, Unite the Union, är Storbritanniens största med över en miljon medlemmar och många olika sektorer. Under folkomröstningen förra året tog Unite ställning för att Storbritannien skulle förbli kvar i EU.
– Så det jag uttalar är mina personliga åsikter, säger Scot Walker, när vi träffas på livsmedelsarbetarnas, IUL:s, fackliga världskongress i Genève i slutet av augusti.
Som branschansvarig förtroendevald jobbar han nära Unites ledning på förbundskontoret i London. Han har varit med om att driva flera internationella kampanjer för bättre arbetsvillkor inom kycklingindustrin och brinner för Labourpartiet under dess nuvarande ledning med Jeremy Corbyn. Men Scot Walker är besviken på EU:
– Jag är en proeuropeisk person, men det innebär inte nödvändigtvis att jag är för EU. Jag anser att löftet om ett socialt EU inte har levererats.
Som exempel nämner han EU-domstolens beslut i svenska Laval-målet 2007, som innebar att den fackliga rätten att ta till stridsåtgärd för att försvara kollektivavtalet mot ett utlandsägt företag som utför arbete i ett annat land begränsades.

Han nämner också finska Viking Line-målet 2005, där EU-domstolen gick emot rätten att ta till stridsåtgärd för att förhindra utflaggning till annat EU-land med lägre löner.
– Brexit kommer att påverka arbetsgivarnas möjlighet att importera billig arbetskraft; de brittiska arbetsgivarna har exploaterat arbetskraft från hela Europa, det gäller inom all industri, men framförallt inom mat- och dryckesindustrin och inom jordbruket.
I den kycklingfabrik i Cambuslang utanför Glasgow där han har jobbat i 28 år är ungefär hälften av arbetskraften utlandsfödd. Automatiseringsgraden är låg. Arbetsgivaren investerar inte i nya maskiner och robotar, eftersom det fortfarande är billigt att anställa.
Den låga automatiseringsgraden leder till att en brittisk fjäderfäarbetare har lägre produktivitet och får svårigheter med att bära upp en högre lön. Det blir en negativ spiral. För att bryta den måste facket bli så välorganiserat och starkt på nationell nivå att det kan förhandla upp lägstalönerna till en så pass hög nivå att arbetsgivarna tvingas att investera i maskiner och robotar.
Men det brittiska facket har av många orsaker inte lyckats med detta. Det har varit konservativa Tory-regeringar som den nuvarande, dåliga Labourregeringar, anti-fackliga lagar, svårigheter att enas på industribasis.

Följden av detta fackliga misslyckande är brexit, skulle man kunna säga, men så drastiskt uttrycker sig inte Scot Walker. Han talar om problemet med Tory-regeringar, ”Thatcher var värst”, och uteblivet EU-stöd för löntagarnas rättigheter.
– När arbetsgivarna inte längre kommer att ha tillgång på billig arbetskraft på grund av brexit tror jag att de kommer att börja investera mycket mer i automatiseringen, vilket jag tror kommer att bli en stor utmaning för alla sektorer och särskilt för min sektor, alltså livsmedelsindustrin.
Kostnaden för automatiseringen har på senare år minskat drastiskt. Scot Walker tror att det kommer att bli en avgörande omställning för livsmedelsindustrin.
• Hur kommer ni att agera?
– Jag tror att det framförallt är enkla, upprepade arbetsuppgifter, som kommer att försvinna och det innebär att vi kan behålla jobben om vi utvecklar dem, ge dem nytt innehåll.
Han arbetar mycket nära Sharon Graham som är förbundsombudsman på Unite i London och som leder organiseringsarbetet och har fokus på vilka faror det finns med automatiseringen.
– Det kommer utan tvekan att innebära att många jobb kommer att gå förlorade, det finns olika beräkningar, en pessimist säger miljoner och en optimist inte så många.
Scot Walker menar att det inte är möjligt (eller ens önskvärt ur facklig synpunkt) att stoppa automatiseringen.
– Vi måste fråga oss vad är det arbetsgivaren vill ha och vad är det vi kan erbjuda i en förhandling. När automatiseringen kommer måste vi rikta in oss på att få utbildning för att utföra de jobb som blir kvar.
Eftersom automatiseringen kommer att innebära ökad produktivitet och färre jobb måste facket ställa sig frågan om man vill ha arbetstidsförkortning.
• Tror du att det skulle vara möjligt att förhandla om det?
– Ja, det gör jag. Storbritannien är ett av länderna i Europa med längst arbetstid. Jag tror att vi ska säga till arbetsgivarna att vi inte vill ha ett krig om det här. Vi måste fråga oss själva vad vi kan få ut av den tekniska utvecklingen, låt oss ha en dialog och se vad båda parter kan tjäna på.

Han tror att det finns ett behov av samarbete mellan fackföreningarna i Europa kring automatiseringen och den nya utvecklingen.
– Sharon Graham bygger upp denna kunskap. Hon har utbyte med de tyska fackföreningarna som förmodligen möter den nya tekniken tidigare än oss. De har gjort en ganska omfattande rapport om automatisering som de har presenterat för vår förbundsstyrelse och jag tror att det kommer att bli en stor del av fackets arbete de närmaste tio åren.
Unites jordbruks- och livsmedelssektor kommer att ha en konferens om hur de ska klara av den nya tekniken inom de båda sektorerna.
• Vilken medvetenhet om den kommande automatiseringen finns det bland medlemmarna?
– Jag tror att det är en stor fråga. Folk håller på att bli medvetna.