Hur får man mer engagemang på jobbet? Hur får man fler granskande ögon? Ett sätt är att bilda en fackklubb. Så var det på Gotlandssnus. Det ovanliga var att det var grundaren av företaget som ville att de fackligt organiserade skulle bilda den.
– Arbetsgivaren pressade på för att vi skulle dra igång klubben, säger Nathalie Althin Gudinge, nybliven ordförande, när hon visar produktionen i snusfabriken som ligger i det nedlagda sockerbruket i Roma på Gotland.
Hon är helt klart framåt och kunnig och har en del facklig erfarenhet från Livs tjejsatsning och den fackliga kärnutbildningen. För en dryg månad sedan hölls årsmötet och då bildades klubben.
– Det är roligt, säger hon. Det känns som en utveckling av jobbet.
Tidigare arbetade hon på slakteriet i Visby, men flyttade ut på landet och sökte då jobb på Gotlandssnus. Det var i maj för två år sedan. Samtidigt ville man på snusfabriken få in fler tjejer i produktionen.
– För mig var det en chansning. Man måste ha lite känsla för teknik. Och det har jag. Nu är jag produktionsoperatör och kör de tre snusmaskinerna.
Den nybildade Livsklubben består av fyra tjejer och nio killar. Två arbetskompisar är på väg in i klubben och tre är oorganiserade.
För en uppstickare på marknaden som Gotlandssnus måste mycket resurser satsas på att växa och bli större. Och det har företaget också lyckats med. År för år har antalet anställda ökat. Nu är de ett 40-tal. Det är fler tjänstemän än kollektivare. Tjänstemännen tillhör Unionen och hade redan en fackklubb när Livs medlemmar bildade sin.

Snusproduktion kan automatiseras, men hos en liten tillverkare som Gotlandssnus finns det fortfarande kvar ett inslag av hantverk. Det är smaksättningen av snuset som är företagets nisch och lukterna känns, även om det för en tillfällig besökare blir lite förvirrande att skilja dem åt: lakrits, melon och mörka dofter.
Den som sköter aromtillsättningen denna dag är Andreas Cederlund som fyller på med vatten och koksalt i kärlen, ställer in rätt temperatur i kärlrummet. Tobaksmassan värmebehandlas genom pastörisering.
– Jag håller koll på fuktighet och blandar
i aromer. Jag väger upp för hand, följer ett recept, väger och mäter, det är viktigt att vara noga. Man får inte stressa.
Han har jobbat i två år och hade ingen erfarenhet av livsmedel innan, utan jobbade med bildelar och lämnade in en spontanansökan.
– Det var lite nervöst i början, men jag kom snabbt in i det. Nu trivs jag riktigt bra.

Längre bort i kärlrummet står Simon Månsson, som är en av tre ledamöter i den nya klubbstyrelsen. Han siktar bort alla klumpar i massan. Just nu är det inte tobak utan Qvitt, som är ett nikotin- och tobaksfritt snus, gjort på grönt te. Han började för drygt ett år sedan och jobbade innan på ett däckföretag.
– Jag blev uppringd av Gotlandssnus rekryterare. Jag kunde inget om livsmedel, men tyckte att det var kul att pröva något nytt. Att det var rent och fräscht här tyckte jag om.
I snusmaskinen portioneras tobaksmassan ut, rätt antal i varje dosa. Det här är Nathalies hemmaplan.
– Vi roterar. Alla lär sig alla maskiner. Tanken är att vi ska utveckla en vi-känsla. Produktion, marknad och utveckling ska jobba ihop.
Det finns tre snusmaskiner och hon tar hand om de nya operatörer som kommer. Man lär sig genom att gå bredvid. Jobbet rymmer utvecklingsmöjligheter. Själv har hon fått åka på en tobaksmässa i Dortmund för att representera företaget, och passade då på att titta på vilka maskiner som finns, det var hennes eget intresse.
Gotlandssnus växer hela tiden och även om det gamla sockerbruket är stort, och det är en suggestiv fabriksbyggnad, riktig industrimiljö, är det möjligt om allt går bra och tillväxten håller i sig att snusfabriken måste flytta till nya lokaler som är mer funktionella.

Tanken är att produktionen ska vara så lokal som möjligt, berättar Nathalie. Snusdosorna görs till exempel av en lokal tillverkare på Gotland.
Hon matar maskinen med tepåsepapper i vilket snuset stoppas automatiskt. Det är mycket teknik, många datorer, olika inställningar. På en dag görs 10 000 dosor.
Jonas Wulfcrona, har jobbat i fyra veckor, och precis släppt taget om Nathalie, som är den som lärt upp honom. Han har tidigare jobbat som CNC-operatör, som var något helt annat, det här är linjeproduktion.

•Snusar du?
– Nej, säger han. Jag har hållit upp i 15 år.
Han är ännu inte med i Livs, men ska begära övergång från IF Metall. Det ska han göra vid månadsslutet. Tidigare har han varit skyddsombud.
Snusmaskinen tuffar på bra, men ett planerat stopp är på gång. Sara Jordeglans väntar på att byta etikettpapper. Hon jobbade tidigare på Växthuset Linds i Visby, höll på med växter, var florist. Men hon ville göra något nytt, tycker att det är skönt att vara inomhus.
Vid paketeringsmaskinen i nästa rum står Thomas Stenegärd som jobbat i 2,5 år, tidigare var han på Rydbergs sallader i Klintehamn. Han känner den som rekryterar och det var på det sättet han började. Han är själv snusare, men är inte med i facket.
– Nathalie är på mig om det, säger han. Men jag tycker att det är för dyrt. Det är möjligt att jag går med till slut.
Nathalie pekar ut en gummimatta som han står på vid maskinen och säger att det är sådana saker som man behöver tänka på. Det får inte bli för stumt när man står och stolen bredvid är ergonomiskt designad. Dessutom ska det vara rätt arbetshöjd. Allt det här är viktigt, så att det inte uppstår arbetsskador.

Kollegan Göran Cederholm som jobbat sedan 2011 på Gotlandssnus och i detta sammanhang är en veteran, säger att han inte tycker att det är dyrt med fackavgiften. Det viktiga är att se till att arbetsmiljön är bra. Han jobbade tidigare på restaurang, men tyckte att det var för mycket slit.
I januari brukar det vara en uppgång i snusförsäljningen tack vare nyårslöften om att sluta röka, men denna januari märktes en ökad försäljning av nikotinfritt snus.
Thomas Söderberg som kör truck i paketeringen började för bara för några månader sedan. Tidigare gjorde han ungefär samma jobb i godsmottagningen hos en grönsaksgrossist. Han ska begära övergång från Handels.

Att det finns en klubb är viktigt för en arbetsplats som växer, de nya som börjar är ofta med i facket, men behöver få en knuff för att göra övergången till Livs. Det behövs en fackklubb som är engagerad och förklarar hur övergången går till.
För att komma igång och utveckla sin verksamhet får klubbstyrelsen hjälp av Thomas Karlström, Livs klubbutvecklare på Gotland, som besöker dem en gång i månaden. Regelrätta förhandlingar görs av Thomas Klang, båda är från Arla i Visby. Klubben på snusfabriken blir Livs fjärde på Gotland.
När vi går över till rivningen som ligger i ett eget hus, känns doften av melon starkt.
– Dofterna kan vara ett problem, de sitter kvar även när man kommer hem, säger Nathalie.

När tobaken rivs blir det damm och nikotin i luften. Även om det görs i kvarnen som ligger i ett eget hus bredvid fabriken blir det ett problem för Elias Petterson som jobbar där. Han är noga med att bära skydds- och andningsmask.
– Det är knivar som slår sönder tobaken, de gör det på lite olika sätt beroende på produkten. Jag är allergisk mot damm, det är därför jag har skyddsutrustningen på mig. Jag har varit hos läkare som konstaterat det. Jag har också slutat snusa, för att jag inte vill ha nikotin i kroppen.
Han är med i klubbstyrelsen och tycker att det är roligt att de kommit igång med fackklubben.
– Nu kan vi vara med och påverka. Det handlar framförallt om arbetsmiljön. Här inne har det varit viktigt att lösa ventilationen och skyddsutrustningen på ett bra sätt.