Produktionen på Continental Bakeries ökar sedan Europa öppnat upp. Bemanningen är i minsta laget eftersom produktionstakten skruvats upp, anser klubbens ordförande Eva Olsson. Men hon berömmer företaget för att inte ha permitterat någon under pandemin.
– Vi är väldigt trångbodda, säger Eva Olsson, klubbordförande och skyddsombud på Continental Bakeries fabriker i Örkelljunga och Åsljunga.
En större yta för produktion har nyligen frigjorts i Örkelljunga genom att lagren flyttats. Men det är ännu inte avgjort hur ytan ska användas och om det leder till några nyanställningar. Avgörande för hur det blir är antagligen om företaget väljer att satsa på att automatisera fler produktionslinjer eller inte.

Vi träffar Eva Olsson tillsammans med Lotta Jansson och Kenny Lärkevie från styrelsen. Lotta är huvudskyddsombud och Kenny skyddsombud. I styrelsen ingår också Britt-Marie Gabrielsson, Martina Linder, Caroline Jönsson och Karina Nissen. Aleksandra Brdarski och Mats Nilsson är suppleanter.
Continental Bakeries North Europe AB är världens största tillverkare av pepparkakor. Ägaren och huvudkontoret finns i Nederländerna. Bland företagets andra småkakor är havrekakor en stor produkt. Företaget håller fast vid det gamla varumärket Gille och framhåller gärna den svenska fikatraditionen liksom att pepparkakorna är gjorda i Sverige.
Företaget hade en dipp medan stora delar av Europa var nedstängt. Några permitteringar gjordes inte, däremot hyrdes färre in. Nu ökar produktionen igen.
– Företaget vill att vi producerar mer, så mycket som möjligt för så lite som möjligt. De vill öka hastig-
heterna. Då blir det stressigt för personalen när allting ska hinnas med, säger Eva.
Kenny anser att stress delvis är ett individuellt problem. En del av oss upplever stress som mer påfrestande än andra.
– Om saker fungerar bra och det går snabbt så kan man få in flytet. Men om det hackar någonstans så blir det jobbigare. Då ska man ta hand om både det som hackar och allt det vanliga, säger Lotta.
– I bageriet där jag jobbar är arbetsbördan helt ok, säger Kenny.
Eva anser att det inte hade varit
fel med mer personal vid produktionslinjerna. Men det fungerar tack vare den goda sammanhållningen på arbetsplatsen. Den gör att folk ställer upp för varandra.
– Vi hjälps åt när vi ser att det kört ihop sig någonstans, säger Lotta.
– Det hade aldrig skadat med en extra hand vid linjerna då och då, tycker jag i alla fall, säger Eva.
På de två fabrikerna i Örkelljunga och Åsljunga jobbar sammanlagt runt 190 kollektivanställda, varav ett 50-tal är inhyrda. Av de inhyrda som återkommer hit brukar en del bli fast anställda så småningom. En del av personalstyrkan arbetar tvåskift medan andra jobbar ständig natt och en tredje grupp arbetar enbart helger.

Vi får en pratstund med produktionschefen Jan Ackesjö. Han berättar om den effektivisering som flytten och samordningen av lagren nu medför. Behovet har varit stort, både exporten och den inhemska försäljningen av småkakor ökar.
– Vi har vuxit ett antal år nu och har behov av yta för framtiden här i Örkelljunga. När och om man automatiserar så krävs alltid yta.
De största linjerna har idag hög grad av automatisering medan den säsongsbetonade produktionen har handplock.
– Långtidsplanen är fortsatt automatisering. Nu har vi skapat möjligheter, förklarar Jan Ackesjö.
Eva och Lotta visar runt i fabriken. Där möts man av den välbekanta doften av pepparkaksdeg.
Vid produktionslinjerna byter personalen position en gång i halvtimmen. Rotationen ska minska belastningen som är hög vid paketeringen. Den som är ansvarig för linjen ser till att det sker. Produktionslinjerna har automatiserats efter hand vilket har minskat belastningen.
Automatiseringen har underlättat arbetet, tycker Lotta. När hon började på företaget för snart 17 år sedan fick man gå på känsla när havreflarnen packades. När lådan vägdes såg man om den innehöll för få eller för många kakor.

Vid en linje rullar bitar till pepparkakshus fram, sex bitar till varje hus. Här plockas kakorna för hand. Sabrije Ahmedi är inne på sitt 20:e år på före-
taget.
– Jag trivs bra, tycker om mina arbetskamrater. Maskinerna har blivit fler och större sedan jag började. Det har gjort arbetet lättare, säger Sabrije.
Philip Johansson, som jobbar tillsammans med Kenny i bageriet, gillar också sitt jobb. Han är försteman vilket betyder att han har ett särskilt ansvar.
– Det är alltid full rulle här. Dagarna är varierande, man byter arbetsuppgifter från dag till dag, säger Philip.
Klubbstyrelsen jobbar mycket med information till medlemmarna. Informationen finns även på andra språk. Blanketter för tillbud, till exempel, har gjorts enklare. På så vis har engagemanget för arbetsmiljöfrågorna ökat. Eva och Lotta har en dags facklig tid vardera varannan vecka, vilket inom kort ska utökas till en dag i veckan. Det är viktigt att vara ute bland arbetskamraterna i produktionen, anser de.
Antalet medlemmar närmar sig 90. När Eva förklarar varför det är viktigt för den enskilde just på den här fabriken att vara medlem, tycker hon att folk lyssnar på argumenten.
Eva gick med i Livs direkt när hon började jobba här. Hennes mamma hade förklarat varför man ska vara medlem. Men alla har inte någon hemma som förklarar vikten av att vara med i facket, påpekar hon.
– Det är nästan lättare att få med de unga i facket. De är mer mottagliga, när man förklarar. Gamla rävar brukar vara svårare att få med. Jag vill få med fler, säger Eva som tycker att det är roligt att uppleva när unga får aha-upplevelser när de förstått vad facket gör.
– Vi skulle väl få tårta när vi blir hundra, så vi siktar på tårtkalas, säger Lotta och skrattar.