Härom veckan fick vi veta att stora köttföretag, multinationella och brasilianska, nu påskyndar skövlingen av Amazonas regnskog för att skapa nya betesmarker för boskap. Påskyndar? Ja, för de fruktar att Brasiliens galne president Bolsonaro – Sydamerikas Donald Trump – snart ska förlora makten. Och då kan det komma stränga förbud mot avverkning i Jordens största och viktigaste urskog.
Svenska politiker fördömer givetvis den brutala skövlingen av Amazonas, ”mänsklig-hetens gemensamma arv till kommande generationer”.
Den ska skyddas eftersom den är avgörande i den globala klimatkampen. Och för att planetens rikaste biologiska mångfald finns där.
Men när statliga Skogsutredningen föreslår att Sveriges fjällnära urskogar – ”västra Europas sista stora sammanhängande vildmarker” – ska skyddas, ja, har flera av våra partiledare duckat eller varit direkt negativa.
Centerns Annie Lööf, självutnämnd talesperson för skogsägarrörelsen, påstår felaktigt att äganderätten hotas och vill därför kasta förslaget i papperskorgen!
Vad säger då Skogsutredningen? Jo, att 500 000 hektar gammelskog i ett 100 mil långt bälte längs fjällkedjan bör lämnas orört från avverkningar. Skälet är kristallklart: Detta är Sveriges och Europas motsvarighet till Amazonas när det gäller biologisk mångfald! Med stor betydelse för att lagra kol i träd och mark så att Sverige kan motverka sina klimatutsläpp. Vi talar om ett makalöst varierat och storslaget landskap som knappast har sitt motstycke någon annanstans i Europa, där ju de flesta skogarna på hundra åren förvandlats till monotona plantager av gran och tall.
De fjällnära skogarna ägs till betydande del av staten och de stora skogsbolagen. Men här finns också 7 300 privata markägare, de flesta små. Somliga av dem oroas inför vad de upplever som konfiskering av skog som kanske gått i arv i generationer. Men observera: ägandet blir kvar, det är brukningsrätten som tas bort. Samtidigt ska man veta att det sedan länge krävs särskilt tillstånd för att bruka dessa skyddsvärda skogar. Och att ägarna i de flesta fall får nej på sin ansökan och i stället erbjuds att antingen byta sig till annan mark (statliga Sveaskogs) eller kvittera ut statlig ersättning som motsvarar 125 procent av markvärdet. Pengar som de kan nyttja för annan entreprenörsverksamhet i bygden. Alltså på samma sätt som i många områden i världen idag, till exempel bland lokalbefolkningen i Costa Ricas skyddade regnskogar. Det är därför viktigt att jakt, fiske, rennäring och vissa transporter tillåts i de svenska fjällskogarna. Ungefär som i nationalparken Kosterhavet vid Strömstad.
Skogsutredningen bereds nu av regeringen och förhoppningsvis läggs ett förslag i riksdagen.
Det är nu hög tid för politiken, skogsägarna och LRF att betrakta skyddet av fjällskogarna som en i grunden etisk fråga, en viktig moralisk förpliktelse för nuet och kommande generationer. Och där kostnaderna ska bäras solidariskt via statens budget.
Utredningen räknar med att notan stannar på cirka 14 miljarder. Den kostnaden måste vi ta på oss.