Under en resa till London Labour Film Festival upptäckte filmkollektivet RåFilm något: det fanns arbetarfilmfestivaler runt om i världen. Mohammad Taj, förbundsordföranden för Trade Union Congress, sa till dem:

”Kör på, men det kommer ta minst fem år innan ni blir omfamnade av fackföreningsrörelsen.”

RåFilm åkte hem till Malmö och gjorde slag i saken. Och aktivisten fick rätt. Den första nordiska arbetarfilmfestivalen slog upp sina dörrar veckan efter första maj 2017, och i år fick RåFilm Arbetarrörelsens kulturpris i Malmö. Just på första maj. Det är Sveriges enda filmfestival med stöd av fackföreningsrörelsen.

Men numera är festivalen flyttad till hösten. Nästa blir 4–6 november i Malmö. Tanken var att ta avstamp i kampdagen första maj för att säga: nu fortsätter vi. Men det visade sig att datumet inte var så väl valt.

– De flesta vill inte sitta i en biosalong i det fina vårvädret, säger Alex Veitch när jag träffar honom och Susanne Ovelius under ett digitalt möte.

Susanne kommenterar juryns motivering:

– Kultur är viktigt för arbetarrörelsen, delvis för att film och litteratur kan lyfta och bära fram frågeställningar som är relevanta, men också för att det erbjuder folk ett sätt att själva vara med och skapa. Många upplever att något grundläggande är fel med vårt samhälle, men är samtidigt svältfödda på vad man kan göra åt situationen.

Det är något av det unika med filmfestivalen i Malmö. Man kan naturligtvis bara gå dit och titta på film, filmer som påfallande ofta handlar om att organisera sig för en bättre värld, men det är bara en del av festivalen. Det förekommer möten, panelsamtal, föredrag, skrivworkshops. Och massvis med internationella gäster, både från filmbranschen och arbetarrörelsen. Festivalen erbjuder också plats för de grupper som vill hålla i egna möten. Förra året lade Unga Byggare en nationell träff i samband med festivalen. De senaste åren, då mycket av innehållet varit digitalt, har fem-sex LO-förbund varit med, samt Syndikalisterna och ABF.

– Livs har ännu inte varit med, men hälsa att de är hjärtligt välkomna! Ordna ett möte, lyft era frågor hos oss, uppmanar Alex.

Jag avslutar med att be dem komma med var sitt filmtips, men de vill istället berätta om filmerna som kommer upp på årets festival. Susanne nämner Loud Spring som handlar om hur vi kan hitta vägar ur klimatkrisen. Vägarna som inte hamnar i ”grön kapitalism”, här krävs det att både klimatrörelsen och arbetarrörelsen är med på banan. Alex berättar om Women of Steel. Det är en dokumentär som handlar om kvinnliga stålarbetare i Australien på 70-talet.