Matilda Antonsson: Det mekaniska kan inte ta vår plats – jag älskar trettonnyckeln

Kniven är så vass att den inte bara kräver de vanliga skärskyddshandskarna vid monteringen. Brynjehandskarna åker på. Mina händer, som helt ärligt är relativt stora till resten av min storlek, är nu för små. Jag ser ut som ett barn vars högsta önskan är att bli riddare.

När de blåa plasthandskarna sätts ovanpå blir greppet bättre. Kniven monteras med muttrar och fästs med trettonnyckeln. Den tenderar alltid att försvinna från sin ursprungliga plats i plåtskåpet. Den är aldrig så eftertraktad som på morgonen. Trettonnyckeln.

Siffran tretton är förknippad med otur. Fredag den trettonde. Har du någonsin hört något så skrämmande? En gammal skräckfilm jag aldrig sett, men hört att den inte ens är läskig.

Att kulturen sätter sin prägel på en hel siffra, oavsett avseende, känns fint. Även om det är väldigt orimligt egentligen. Samtidigt tycker jag det är vackert att man väljer att gemensamt tro på något.

13 är mitt turnummer

I vanlig ordning går jag mot strömmen. Jag hatar tre, men jag älskar tretton. Det är mitt turnummer och har varit det nästan så länge jag kan minnas.

Tretton har varit mitt tröjnummer i alla sporter jag varit aktiv inom, så länge det inte var upptaget. De gånger det var upptaget bytte jag plats på siffrorna till 31. Och ja, det var fotboll det handlade om.

Precis som när jag var lagkapten ser jag samma gemenskap i gruppen på linjen från när jag var linjeledare. Alla har sina egna styrkor och svagheter.

Vi kompletterar varandra och gör varandra bättre. Både genom att ha kul tillsammans och att konstruktivt ge feedback. Vi tror också på att vi alltid kan göra bättre. Vilket vi även gör. Så – vad är vår ursprungliga plats?

Jag älskar trettonnyckeln

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Om det så tar tusen gånger. Trots att det mekaniska har en plats i våra hjärtan kan ingen trettonnyckel i världen ta över vår roll i rotationen. Hur mycket jag själv än älskar den.

Det rostfria skåpet som trettonnyckeln har sin plats i visar inte alltid dess närvaro, för den är på andra uppdrag. Precis som våra fackligt förtroendevalda i produktionen. Även om det är härifrån vi kommer är det inte alltid i produktionen vi är. Den ursprungliga platsen kan vara där vi stannar. Eller den trygga basen i vår resa vidare.