[Ur nummer: 04/2004] Den stora väckelserörelsen i vår tid och i vår del av världen är otvivelaktigt ekonomismen, tron på frälsning i form av mammon.

Halleluja:et i det sammanhanget är begreppet tillväxt i form av fler mobilttelefoner, fler dataspel, fler stadsjeepar och fler lurendrejeriprylarTron på tillväxtens lyckobringande kraft tycks idag förena oss över alla gränser, såväl ideologiska som klassmässiga. Sossar som moderater, Svenskt Näringsliv som LO, alla lovordar de entusiastiskt tillväxten enbart som en positiv kraft.

Mantrat som förenar är att det krävs tillväxt för att skapa välfärd. Javisst, ett ovedersägligt faktum om begreppet välfärd snävas in och enbart blir liktydigt med money, money…Men om det inom välfärden fortfarande ryms, vilket det gjorde för inte allt för länge sedan, överlevandebetingelser som personlig hälsa, social samvaro, hälsobringande miljö och så vidare så hamnar vi i ett djupt tvivel. För i det hänseendet borde det okritiska dyrkandet av tillväxten, som välfärdsskapande, vara omtvistat. Tillväxten består nämligen inte enbart av en glättad framsida, den är även behäftad med en allt mer påträngande baksida.

Vårt gemensamma andningshål, miljön, har som debattfråga till viss del lyckats belysa den baksidan. Men i takt med att tillväxten allt intensivare enbart formuleras som en ekonomisk välfärdsfråga så har de miljökritiska synpunkterna klingat av.

I dagens omhuldade tillväxtsamhälle har miljöfrågan degraderats till ett så kallat särintresse. Hur många av er vet till exempel vem som är Sveriges miljöminister idag? Ett annat överlevnadsområde inom det ohämmade tillväxtsamhällets ram, som successivt minskar i betydelse, är värnandet om goda arbetsförhållanden inom yrkeslivet.

Det är ingen överraskande och djupt olycklig tillfällighet att var tredje vuxen svensk idag lider av sömn-svårigheter, att antalet förtidspensionärer blir fler och fler, att antalet förslitningsskadade ute på arbetsplatserna ständigt ökar och så vidare.

Nej, det är enbart det deprimerande resultat vi alla realistiskt måste förvänta oss när prestationskraven ute i arbetslivet ständigt skruvas upp i jakten på de gudagåvor som, enligt tillväxtsamhällets allra ivrigaste och enögdaste förkunnare, skall skänka oss alla lycka och välgång.Förr försökte fackliga ”bromsklossar” spjärna emot tillväxtsamhällets allra värsta avarter och krävde motåtgärder som bättre arbetsmiljö, väck med alla prestationslöner, förbud mot nattarbete, förbättrad anställningstrygghet och så vidare.

De ”bromsklossarna” förlöjligades, i synnerhet i samband med EU- och EMU-omröstningarna, och tycks vara helt överkörda nu. För nu går allt att köpa, även i fackliga förhandlingar, för några ynka korvören: försämring av arbetstider, otryggare anställningsförhållanden, uslare arbetsmiljö och så vidare.

Hör hur det kortsiktigt skallar från oss alla: Tillväxt, halleluja!