Arbetsrätten regleras med lagar i de flesta av EU:s nationer

Kommer de svenska kollektivavtalen att överleva i ett allt mer harmoniserat och internationaliserat EU?
Den frågan försöker Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd, bena ut i en liten LO-skrift, ”Svensk arbetsrätt i en internationell ekonomi”.

[Ur nummer: 01/2004] Då arbetsgivarna överlag, i kraft av sitt ägande, har en överlägsen ställning gentemot arbetstagarna, har alla länder i Europa regler som syftar till att skydda arbetstagarna mot ett mer än lovligt utnyttjande av arbetsgivarna. Tekniken för hur man skapar det skyddet skiljer sig dock åt.
I Sverige är sedan länge merparten av ”skyddet” uppbyggt via rikstäckande kollektivavtal. I många andra EU-länder, de flesta, tillerkänns de enskilda arbetstagarna sina rättigheter uteslutande genom lagstiftning som de får ta tillvara i huvudsak på egen hand.

En fråga om makt
I alla länder är arbetsrätten, oavsett om den bygger på lagar eller avtal, politiskt kontroversiell. Arbetsrätten handlar nämligen om makt, om hur maktförhållanden ska se ut mellan arbetsgivare och arbetstagare, menar Dan Holke i sin skrift.
Den svenska ”avtalsmodellen” är resultatet av en överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsgivare om hur maktspelet på arbetsmarknaden skall hanteras och regleras. Den inom de flesta andra länder förekommande ”lagstiftningsmodellen” fungerar däremot som ett statligt direktiv, en pålaga.

Större moraliskt ansvar
I Sverige hävdar vi att avtalsmodellen är betydligt mycket bättre än lagstiftning därför att ”på regler som förhandlats fram mellan valda representanter från respektive sida vilar ett större moraliskt ansvar att följa än på en lagstiftning som kommer uppifrån”.
I det arbete som nu förkommer inom EU i syfte att harmonisera de arbetsrättsliga reglerna har man valt lagstiftningsvägen, då det är den väg som är den förhärskande i de flesta medlemsländerna. Hittills har man dock i huvudsak nöjt sig med att skapa så kallade ”minimidirektiv”, det vill säga man sätter en lägsta ribba för det arbetstagarskydd som länderna är skyldiga att ha.

För oss i Sverige, menar Dan Holke, är det viktig att slå vakt om att de arbetsrättsliga EU-direktiven förblir minimidirektiv till arbetstagarnas fördel, eftersom vi ofta har bättre regler än genomsnittet i Europa. Men det finns nu en tendens till, varnar Holke, att EU-lagstiftarna försöker smyga in även normerande regler i direktiven: Så här skall det vara, punkt slut! Och det är på sikt en farlig utveckling som kan innebära att vi i Sverige tvingas försämra våra befintliga regler.

I samband med att Sverige blev medlem i EU fick vi ett löfte om att vi skulle kunna behålla vårt arbetsrättsliga system. Sverige gjorde även en ensidig deklaration med samma innebörd i samband med vår EU-anslutning. Politiskt väger det givetvis mycket tungt för att vår kollektivavtalsmodell skall respekteras av EU.

Men hur EG-domstolen skulle se på dessa frågor om de ställs på sin spets är däremot ännu oprövat, konstatera Dan Holke.
En förutsättning för att vi ska kunna bibehålla vår modell på arbetsmarknaden med kollektivavtal är att förhandlingsparterna har förmågan att utveckla och förändra avtalen. Man måste finna former för att kunna införliva de EG-rättsliga reglerna i våra kollektivavtal.

I annat fall riskera lagstiftningen att växa okontrollerat och våra kollektivavtals roll att marginaliseras, menar Dan Holke.
Mycket mer och mycket utförligare om allt detta kan du alltså läsa i den lilla 16-sidiga LO-skriften ”Svensk arbetsrätt i en internationell ekonomi”. En skrift som du förhoppningsvis kan få tag i om du kontaktar din fackklubb eller fackavdelning.