[Ur nummer: 01/2004] Det händer att jag läser insändare i tidningarna där någon blivit missnöjd över att facket fattat ett felaktigt beslut. Insändarens undertecknare hotar därför att hoppa av från facket i ren protest. Varför?

Om någon tror att beslut ändras genom ett avhopp tror man fel. Den ende som förlorar på detta är den berörde personen själv. Lämnar man facket förlorar man möjligheten att kunna medverka i en förändring, man utsätter sig även för risker i arbetslivet som kan förhindras av facket.
Tyvärr händer det ibland att impopulära beslut måste fattas som inte uppskattas av alla men som i längden gynnar majoriteten och det är majoriteten som bestämmer i en demokrati och i en demokrati gäller det fria ordet. Utnyttja det fria ordet till att skapa en förändring istället för att försvinna ut i periferin. Är man missnöjd över något ska man givetvis protestera och se till att man når ut till massorna, framför allt nå fram till dem som fattar besluten.
 
Är vi tillräckligt många är möjligheterna till en förändring god. Men hoppar någon av innebär det att det försvinner en röst från ledet och risken att protesterna tynar bort är stor. Om någon lämnar facket på grund av ideologiska skäl får man acceptera det, men att göra det i protest är fel, man skjuter över målet.

Jag tror inte att det finns något beslut fattade av våra fackföreningar som uppskattats av alla, det vill säga ett beslut som haft 100-procentig uppbackning. Om alla som inte fått som de velat hoppat av, hade vi inte varit där vi är idag. Om inte arbetarna börjat organiserat sig på 1800-talet vågar jag påstå att vi fortfarande varit ett u-land idag.

De som funderar på att hoppa av facket kanske tror att de klarar sig bättre ensamma med bland annat  individuell löneförhandling. Är man ung så kanske det går bra ett tag, man orkar jobba mer och är därför attraktivare på arbetsmarknaden. Hur länge tror ni det håller?
Blir du sjuk och inte klarar av att jobba lika mycket, vem ska hjälpa och stödja dig då? Din arbetsgivare? Knappast! Du får lämna jobbet på stående fot. När du sen blir äldre och skaffar familj och vill vara föräldraledig, då vill kanske arbetsgivaren inte det. Vad gör du då? Slutar på stört? När du sedan blir ännu äldre och inte orkar lika mycket jobb längre, du kanske är utsliten på  grund av en dålig arbetsmiljö som inte kunnat påverkas av dig ensam. Vad gör du då? Samlar pet-flaskor i tunnelbanan?

Det finns de som åker snålskjuts på facket, dessa benämner jag ”liftare”. De har kanske samma lön som de fackligt anslutna när facket förhandlar om bättre arbetsmiljö, drar ”liftarna” nytta av det också, samtidigt som de anser att facket har spelat ut sin roll. Märkligt, eller hur?

De kan inte ha insett sammanhanget än eller så har de missförstått meningen med en fackförening. Fackföreningarna tillhör oss och det är bara vi som kan påverka i vilken riktning facket ska gå. Hoppa inte av. Var med och påverka!
Tack för ordet!