Nu i veckan upphör all stycknings-verksamhet vid Swedish Meats slakteri i Kävlinge. Nästa vecka skall hälften av nötslakten bort. Just nu är allt ett enda stort kaos.

[Ur nummer: 03/2004] Av de 440 som arbetar på slakteriet idag kommer därmed 168 att förlora jobbet.
Mitt i kaos centrum befinner sig Monica Johansson, ledamot i fackklubbens styrelse.
–  Jag kommer helt säkert att förlora jobbet. Det är jättetråkigt. Men det värsta av allt just nu är ovissheten, vi får inga klara besked. Det är bara en massa surr. Ingen tycks veta nåt.

Klantigt hela vägen
 – Något mer klantigt agerande, från början till slut, än vad företagsledningen presterat i det här fallet är svårt att ens föreställa sig, konstaterar Jan Zielinski,  ombudsman i Livs avd 3 Eslöv .
Tillsammans med fackklubbstyrelsen på slakteriet i Kävlinge har Jan verkligen försökt att ro de lokala neddragningsförhandlingarna i hamn men det har mer eller mindre misslyckats. Motparten, arbetsgivarna, har nämligen hela tiden agerat som om de inte velat nå fram till en uppgörelse.
Det tycks som om de haft en alternativ plan i bakfickan, säger Stefan Jönsson, klubbordförande på slakteriet i Kävlinge.
–  Det har inte funnits ett uns av konstruktiv vilja från deras sida att nå fram till en godtagbar uppgörelse. Så fort vi varit i närheten av att komma överens har de slängt in något nytt orealistiskt krav i förhandlingen, krav som det vet att vi inte kan acceptera.

Vill skapa smörgåsfabrik
Den 16 oktober förra året presenterade Swedish Meats sitt övergripande strukturbeslut. För  Kävlingeanläggningens del innebar beslutet att all styckningsverksamhet och hälften av nötslakten skulle bort och kvar skulle endast bli en stor ”smörgåsmatsfabrik”.
Och detta skulle i princip vara fullbordat inom det närmaste halvåret.
Det innebar att det brådskade med nedläggningsförhandlingar och uppsägningar om allt skulle kunna ske inom de tidsramar som finns fastställda i lagar och avtal.
– Men det var först när vi stötte på, en månad efter det att strukturbeslutet offentliggjorts, som ledningen kom sig för att kalla till förhandling, konstatera Stefan Jönsson.

Först överens om reglerna
Den 1 december var det sen förhandlat och klart, det lokala facket och företagsledningen var överens om att uppsägningarna skulle ske i laglig ordning: ”sist in, först ut”.
– Det innebar att alla som hade en kortare anställningstid än 12 år och10 månader skulle förlora jobbet.
Det innebar också att merparten av dem som skulle förlora jobbet arbetade i ”charken”, den enda avdelning i företaget som var tänkt att överleva fullt ut och dessutom ut-ökas i framtiden. Merparten av de som fick behålla sin jobb arbetade däremot i styckning och slakt, de avdelningar som enligt strukturbeslutet helt och halvt skulle åderlåtas.
När en nyvaken företagsledning fick detta klart för sig började förhandlingsstrulet. Då fegade man ur och var inte längre beredd att stå för den uppgörelse man redan gjort med fackklubben.
– Gång på gång kallade man till nya förhandlingar och ville ha in en mängd undantag, totalt cirka 40 stycken, från den redan fastställda turordningen. Men vi sa konsekvent nej, berättar Stefan Jönsson.

Central förhandling
Det innebar till slut att förhandlingarna slussades upp på central nivå. De centrala parterna ansåg dock att man med lite god förhandlingsvilja borde kunna komma överens på lokal nivå och returnerade därefter tillbaka förhandlingarna till de lokala parterna.      
Och efter ytterliggare några förhandlingsvändor i Kävlinge var man i princip  överens om en kompromisslösning där fackklubben var beredd att acceptera några av-steg, ett 10-tal, från  turordningen.
– Men då kom arbetsgivaren med ytterliggare krav. Dels ville man rensa ut 24 namngivna personer som man av olika anledningar ansåg inte platsade i den nya organisationen. Och dessutom ville man via ett skambud köpa sig fria från den omplaceringsregel i avtalet, 50+ uppgörelsen, som garanterar den äldre arbetskraften inkomsttrygghet vid omplacering, säger Krister Bengtsson, ledamot i fackklubbens styrelse.

Fackklubben anklagades
Då fick fackklubbens förhandlare nog av företagsledningens ständigt nya nycker och lät förhandlingarna återgå till central nivå igen. Vilket i sin tur föranledde företagsledningen att, via en skrivelse till samtliga anställda, anklaga fackklubben för att äventyra hela Kävlingeanläggningens framtid.
”Om vi inte kan komma till en mer långsiktig lösning avseende förändringen av situationen i Kävlinge kommer företagsledningen tyvärr se sig nödgad att ompröva beslutet att förlägga utökad charkproduktion i Kävlinge” skrev man bland annat i sin skrivelse där man också beskyllde fackklubben för att inte ”se till hela personalens framtid och möjlighet  till utveckling….”
– Det här var ett skamgrepp från ledningens sida som gjorde oss alla jävligt upprörda. Det är ju inte facket som tänker lägga ner verksamheten här och sparka ute massa anställda, konstaterar Roland Persson, styckare med 40 anställningsår i Kävlinge med sig i erfarenhetsbagaget.

Anar hemlig strukturplan
– Snacka om feg företagsledning som inte ens vågar stå för sina egna beslut, säger Mats Rosén som arbetat som slaktare i 20 år på anläggningen
Bakom hela det här agerandet från ledningens sida anar man nästan att det finns en annan strukturplan än den man har beslutat om, menar Stefan Jönsson.
– Till en början, i Swedish Meats interna strukturutredning, fanns förslaget att lägga ner hela Kävlingeanläggningen. Men det beslutet tog man inte i slutändan. Men man kanske ändå taktiskt försöker agera för att slutresultatet ska bli en total nedläggning i Kävlinge. Men att det då är den fackliga organisationen som skall framstå som boven i dramat, den som är orsak till nedläggningen.
Oavsett vilken förhandlingstaktik, alternativt inkompetens, som döljer sig bakom företagsledningens agerande, så blev slutresultatet i de centrala förhandlingar som följde att den lagfästa turordning som de lokala parterna var överens om från början skall gälla framöver.

Vem ska jobba var?
–  Och det innebär att det råder fullständigt kaos här nu. Ingen vet vad som kommer att hända framöver. Vem ska till exempel jobba var nästa vecka, när de som får behålla sin anställning här inte längre har sina arbetsuppgifter kvar, medan de som ska förlora sina jobb fortfarande har sin anställning kvar, undrar Kenneth Larsen, som arbetar i den ”överlevande” charkavdelningen men som själv står på tur att mista jobbet då han bara har sex års  anställningstid i Kävlinge.  n