Steven, Juan och Boban arbetar på Vin & Sprits centrallager i Stockholm där livsmedelsarbetare från 23 olika hemländer samsas i ”världens bästa gemenskap”.

[Ur nummer: 02/2004] Steven Elder är ”skotten” som är uppväxt i Afrika. Juan Rohiainen är ”finnen” som knappt kan ett ord finska men pratar spanska flytande. Boban Blagojevic är ”juggen” som är född i Sverige men uppväxt i forna Jugoslavien. Under de fyra år som Steven Elder arbetat på Vin & Sprits centrallager kan han bara påminna sig att det hettat till lite arbetskamrater emellan en enda gång.
–  Det var när våra två skiftlag här spelade fotboll mot varandra. Då var två av oss tvungna att uppsöka sjukhuset efteråt.
Steven berättar det med ett stort leende på läpparna för det hela slutet med att alla i stor förbrödring gick ut och åt och tog en öl tillsammans.
Av de 70 ”livsare”, som arbetare med att plocka ihop alla svnska Systembolags orderbeställningar på Vin & Sprits centrallager, har 45 osvenska efternamn.
– Vi som arbetar här kommer från 23 olika länder, berättar Hami Celik, facklubbens ordförande. Och den mixen betraktar Hami enbart som positiv.
– Var och en av oss har ju så mycket olika erfarenheter att dela med oss av till våra arbetskompisar. Vi lär oss mycket av varandra.

”En riktig Svensson”
Hami är född turk. Men av sin 49 levnadsår har han tillbringat 33 i Sverige så han betraktar sig själv idag som en ”riktigt Svensson”, en sån som inte kan slita sig från soffan när det är ishockey på teve och en sån som oroar sig över hur det svenska modersmål han en gång har lärt sig nu är på väg att brytas sönder och samman.
– En gång i tiden lärde jag mig faktiskt att prata svenska genom att titta på gamla svenska filmer, i teve, där skådespelarna, högt och tydligt, talade ”riktigt svenska”. Men nu är ju den ”svenskan” jag lärt mig på väg att drunkna i ett allt mer amerikaniserat språkträsk.
Efter 16 år i Sverige börjar även Vlado Kurjak, från det forna Jugoslavien, upptäcka att han är på god väg att försvenskas.
– Första gången jag märkte det själv var när jag, under fotbolls-VM 1994, var på semester i mitt gamla hemland. Plötsligt upptäckte jag inne på ett cafe, när Sverige mötte Bulgarien, i kvartsfinalen, att det var bara jag av dom cirka hundra som satt framför teven och tittade på matchen, som hejade på Sverige. Alla andra höll på Bulgarien.

Samsas bättre i Sverige
Valdo är ”serb”. Bland hans arbetskamrater på Vin & Sprit finns både bosnier, kroater och albaner från det forna, nu sönderstyckade, Jugoslavien.
– Det är inget problem. Vi samsas mycket bättre här än i vårt gamla hemland. Här värdera vi varandra efter personliga egenskaper och inte efter varifrån vi kommer.
Det enda samtalsämne som vi, arbetskamrater emellan, försöker avhålla oss ifrån att diskutera är religion, berättar Hami.
– Annars pratar vi väldigt mycket och ofta med varandra om allting, även mycket privata saker. Jag tror vi vet mer om varandra här än vad man gör på en typiskt svensk arbetsplats.
Kjell Alm som är urstockholmare håller med.
– Det är världens bästa gemenskap här. Och det var det på gamla Vin & Sprit i Årstadal också, där var vi cirka 300 som jobbade, från 40 olika nationer om jag inte mins fel. Och det funkade jättebra.
Ömer Tuncer, som är född och uppvuxen i Sverige, menar att det är upp till var och en att se till att arbetstrivseln är bra.
– Du kan ju inte gå omkring och inbilla dig att det ska bli trevligt på jobbet om du inte är trevlig själv. Man måste öppna upp och bjuda på sig själv inför arbetskompisarna. Vilket Vlado Kurjak instämmer i till fullo.

Inga positioner att bevaka
– Det är så prestigelöst här. Vi som jobbar här har inget att dölja för varandra, vi har inga positioner i karriären att försvara eller bevaka. Vi står på samma plattform. Vi
är bara här för att tillsammans få jobbet utfört på bästa möjliga sätt. Och det 
fixar vi smidigast om vi är kompisar.
En bidragande orsak till att gemenskapen arbetskamrater emellan är så bra här är att vår ”invandrar erfarenhet” klart och tydligt säger oss att vi har det väldigt bra här, säger Hami Celik.
–  De flesta av oss här har prövat på lite av varje under resan gång, både i våra gamla hemländer och i vår jakt på en trygg tillvaro i det svenska samhället. Vi har något att jämföra med. Och när vi gör den jämförelsen kan det flesta av oss konstatera att vi har det bra här. En annan bidragande orsak till att ”arbetsklimatet” är så bra är att det flesta som jobbar här har blivit värvade hit av en polare, menar Mats Sjödin, ångermanlänningen i gänget.
– Jag gissar att 90 procent av oss som jobbar här gör det tack vare att någon kamrat, som redan jobbat här, gott i god för oss. Det är klart man måste göra rätt för sig då och bidra till att en redan bra arbetsgemenskap fortsätter att var en bra.
Då minns Kjell Alm, att redan på 70-talet kunde man ”få två tusen spänn av företaget om man kunde värva en arbetsam och skötsam kompis till ett ledigt jobb här”.
Milena Sarvan är ensam kvinna bland de drygt 70 som arbetar på lagret. Det var tack vare hennes äkta hälfts goda vitsord som hon fick jobb här för några år sedan. Nu arbetar han och hon i var sitt skiftlag och möts halv tre vid stämpelklockan varje dag.

Skönt att slippa flänga runt
– Jag arbetade i en städfirma förut. Här är mycket, mycket bättre. Under ett 8-timmars städpass fick jag flänga runt och feja på 5-6 olika ställen. Här är jag på samma ställe hela tiden. Det känns jättebra.
I stort sett ingen av invandrarna på Vin & Sprits lager har gått arbetslös någon längre tid under de år de bott här i Sverige. Någon enstaka vecka kanske, men inte mer.
– Däremot har man ju hunnit pröva på en hel del olika jobb innan man hamnade här, säger Steven Elder och rabblar upp en radda jobb han själv prövat på; mekaniker, bartender, rörmokare, bilreparatör, restaurang … 
Den statistiska verklighetsbild som berättar att det är mycket svårare för invandrare än för infödda svenskar att få tag i ett arbete stämmer alltså inte in på Vin & Sprits invandrare.
Sarguis Oganissian, som är armenier i dubbel bemärkelse (dels är han uppvuxen i Armenien och dessutom har han krigat i Afganistan för ryska armens räkning) menar att jobb finns det alltid men det kan vara svårt att få tag i dem.
– Men allt som är svårt måste man fixa själv. Det handlar om att kämpa.
Ömer Tuncer är av samma uppfattning men han gör ett viktigt tillägg.

Basket nyttigare än juridik
– Du måste ha känningar också om du ska få ett jobb. Du kan ha världens bästa betyg som invandrare men har du inga känningar får du inget jobb.
Vlado Kurjak berättar att när han kom till Sverige, i mitten av 80-talet, hade han en del juridisk kunskap med sig i bagaget. Men den kunskapen har inte hjälpt honom ett dyft i hans nya hemland.
– Däremot var jag, med svenska mått mätt, en ganska bra basketspelare när jag kom hit och den ”kunskapen” har varit till mycket stor hjälp när jag sökt fotfäste på arbetsmarknaden här.  
Hami Celik som har bott i Sverige i många år och är pappa till tre svenskfödda och studieflitiga söner, vilka är på väg ut på arbetsmarknaden nu, hävdar dock att det är betydligt svårare för ett ”invandrarnamn” att få arbete idag än det var när han själv kom hit för drygt 30 år sedan.
– Och det tror jag har med samhällsutvecklingen i stort att göra. De gamla slitsamma ”invandrarjobben” blir färre och färre i och med att tekniken utvecklas, Och i och med att de kvarvarande jobben då blir mer kvalificerade tittar arbetsgivarna mer och mer på efternamnet när man anställer folk. En ”Celik”, oavsett om han är ursvensk eller inte, hamnar då alltid efter en ”Svensson”.
Men det är inte så konstigt om invandrare kommer ”i andra hand” på den svenska arbetsmarknaden, menar både Hami och Valdo.
– Det är nämligen ännu värre för en invandrare att få jobb i våra gamla hemländer.

Svartskallar och svennar
Ingen av Vin & Sprits invandrare anser sig heller ha blivit mobbade eller ojust behandla i sitt nuvarande hemland.
–  Ett och annat ”jävla svartskalle” har man väl hört. Men vadå, jag säger ju detsamma till min invandrarkompisar ibland och ”jävla svenne” till mina svenska kompisar, säger Boban Blagojevic, som föddes i Sverige för 27 år sedan, men växte upp i Jugoslavien och återvände till Sverige om 17-åring utan att kunna ett ord svenska.
Nu är Boban nybliven pappa och drömmer om att bli ”en riktig svenne”.
– En sån med familj, bil, villa och ordnad ekonomi.
Och när Hami Celik berättar om hur han har upplevt sina 33 år i Sverige låter han som en gammal hederlig ”gråsosse”.
– Det enda problemet med Sverige är att ni som alltid har bott här vet ofta inte hur bra ni har det. Vilket gör att ni lätt glömmer bort att slå vakt om det ni redan har.