För sex år sedan skrotades arbetsledarrollen på ASM Foods i
Mjölby. I stället började man arbeta i två ”självstyrande” arbetslag.Det har resulterat i stor frihet och stort ansvarstagande för de anställda, men även i en hel del merarbete och i konflikter arbetskamrater emellan.

[Ur nummer: 02/2004] I ett arbetslag på 25-30 personer är det inte helt lätt att få alla att dra åt samma håll, konstaterar Anders Carlson, ledamot i fackklubbens styrelse på ASM Foods. Anders som helhjärtat och målmedvetet engagerar sig för att få den nuvarande arbetsorganisationen att fungera så smärtfritt som möjligt.
   –  Största motståndet, mot det här sättet att organisera arbetet på, står vi  arbetstagare själva för. Vi är tyvärr vår egen värsta fiende i det fallet.
   De som gillar omväxling och stimulans i sitt dagliga arbetet trivs med det nya sättet att arbeta, menar Anders
–  Men för andra är det här med medinflytande och utvidgat ansvar i arbetet bara ett irritationsmoment som gör att man upplever jobbet som mer betungande än nödvändigt.
Grovt räknat, menar både Anders och Lennart Gyllemark, fackklubbens ordförande, att de två nuvarande arbetslagen bemannas med en tredjedel entusiaster, en dryg tredjedel avvaktande och en knapp tredjedel som är uttalat skeptiska mot det nuvarande sättet att organisera arbetet på.

Få engagerade
– Det är dock inga enskilda i lagen som klart och tydligt deklarerar att han/hon vill tillbaka till det gamla sättet att arbete, men det är samtidigt alldeles för få som engagerar sig för att det här skall fungera bra framöver, säger Lennart.
Arbetet i sig, den fysiska ansträngningen, förändrades inte i och med att de två arbetslagen, ”sylten” och ”chokladen”, övergick till ”självstyre” för sex år sedan. Det handlar om samma produktiva slit och släp idag som i förr.

Många uppgifter
Det nya är att de två arbetslagen nu har tagit på sig ansvaret för så mycket mer än de gängse arbetsmomenten, till exempel skötar man nu själva om sånt som personalrekrytering, produktionsplanering, hygienfrågor, reparationsarbete, labbtester och så vidare.
– Vi skriver våra egna tidrapporter, lägger upp våra arbetstidsscheman, lägger ut semestrar, rekryterar och anställer personal och så vidare.
– Ja, i stort sett utför vi själva allt från A till Ö inom vårt lag, berättar Anders Carlson.

Ojämn arbetsbörda
Problemet är dock det, att alla i laget medverkar inte fullt ut i det ”arbete” som ligger utanför själva produktionsslitet. Och det skapar givetvis ett ovälkommet irritationsmoment mellan enskilda individer i laget.
– Ibland uppstår jobbiga konflikter när vissa av oss upplever att ansvarstagandet och arbetsbördan inom lagen blir ojämlikt fördelad. Det är inget vi ska sticka under stol med, för så är det faktiskt, konstaterar Anders. 
Konflikten förstärks också i och med att alla i laget, oavsett hur mycket eget ansvar var och en tar för att helheten skall fungera, har lika mycket (lite?) i lön, cirka 100 kronor i timmen.
– Fackligt sett  har vi tyvärr, under de här sex åren, inte förmått att få till den kanske viktigaste ingrediensen, för att det här sättet att arbeta skall fungera fullt ut. Nämligen ett lönesystem skräddarsytt enbart för vår arbetsorganisation, säger Lennart Gyllemark.
Sett i ljuset av det är det egentligen mer förvånansvärt att vissa i de två arbetslagen ännu, med liv och lust och ”helt oavlönat”, åtar sig ett utvidgat ansvar i jobbet än att några inte gör det.
– Vi som är positiva till det här sättet att arbeta har kanske varit lite för naiva när vi inte mer hårdnackat krävt ekonomisk ersättning för det merarbete vi ändå utför och det ansvarstagande vi tar, säger Anders Carlson.
Det är inte utan att han i sin pådrivande pionjärroll börjar känna sig lite utnyttjad både av arbetsgivaren och vissa arbetskamrater, medger Anders.

Jobben måste förändras
Men samtidigt är det här den enda väg vi har att vandra, menar Lennart Gyllemark.
– Jobben inom industrin måste förändras, dom måste bli mer intressanta, dom måste ge mer personlig stimulans och dom måste givetvis även ge mer pengar i plånboken. Annars kommer industrin aldrig tillrätta med de problem som man dras med idag i form av hög sjukfrånvaro, dålig arbetsmiljö och svårigheter att rekrytera ung arbetskraft.

”Måste kämpa vidare”
Därför kan vi inte bara ge upp nu när vi ändå kommit så här långt i vårt  försök att omdana vår arbetsorganisation till något bra mycket bättre än det var förr, menar han.
– Vi måste bara kämpa vidare och försöka få fler kamrater med i ”det rätta tänket”, konstaterar Anders Carlson avslutningsvis. n