Av de 685 Livs-anslutna på Dafgårds i Källby är 40 urförbannade. De har halkat i den ”nya Ob-trappan”. De har fått sin lön sänkt med 600 kronor i månaden.

[Ur nummer: 09/2004] Förr fanns det ingen riktig ”Ob-trappa” i slakt- och charkavtalet, en ”trappa” som reglerar vilken ersättning som skall betalas ut vid arbete på obekväm arbetstid, sån tid som infaller mellan klockan sex på kvällen och sex på morgonen under vardagar och innefattar hela dygnet under lördagar, söndagar och helgdagar.  
Nu finns det en Ob-trappa. Och för det stora flertalet som arbetar inom branschen är den både efterlängtad och bra. Men för några ”nyckelpersoner” i produktionen, de som börjar lite tidigare om morgnarna, vid femsnåret, och förbereder jobbet för det stora flertalet som släntrar in vid sex-sju tiden, blev det ett rejält minus i plånboken.
– Jag förlorar 600 kronor i månaden på den nya trappan, det är för jävligt. Vad sysslar dom med våra fackliga förhandlare på central nivå, har dom ingen koll  på vilka tider vi jobbar ute på arbetsplatserna, säger Stefan Byman och ser ut som om han vore beredd att lägga muskelkraft bakom sin muntliga utsaga.
Stefan är en av fyrtio, på Dafgårds i Källby, som nu ilsknat till så våldsamt att de hotar med att gå ur facket om inte det här rättas till omgående.

Betalar inte för lönesänkning
– Jag ställer fan i mig inte upp och betalar 395 kronor i månaden i fackavgift om ”facket” förhandlar fram en lönesänkning åt mig,  säger Stefan och fjorton av hans arbetskamrater, som samlats i ”såskokens” lilla pausrum, nickar ivrigt och instämmande.   
I det ”gamla” slakt- och charkavtalet, det som sakande en Ob-trappa, fanns det inskrivet att den som började arbeta klockan fem på morgonen var berättigad till ett tillägg på 100 procent av avtalslön under den första arbetstimmen på måndagen och 80 procent under de fyra övriga vardagsmorgnarna. Om den regeln hade hängt med in i det nya avtalet hade det för Stefan och hans arbetskamrater inneburit att de hade fått 370 kronor mer i veckolön än de som börjar arbeta klockan sex.
Nu, enligt det nya avtalets Ob-trapp, får ”femstartarna” 65 kronor i tillägg på måndag morgon och 38:50 kronor under de fyra övriga arbetsdagarna. Totalt under en normal arbetsvecka blir det 219 kronor, drygt 150 obeskattade kronor mindre i veckan än vad det gamla avtalet gav. Eller, om man så vill, utslaget på förtjänsten under veckans alla arbetstimmar: En lönesänkning på fyra kronor i timmen!
– Det här måste givetvis rättas till, konstaterar Jan Dahl, fackklubbens viceordförande på Dafgårds. Och det förmodar han också att man kommer att lyckas med. I sinom tid. Antingen i de förestående ”lokala pottförhandlingarna” eller, ännu hellre, att det visar sig att det hela grundar sig på ett misstag som kommer att rättas till på central förhandlarnivå.

Bonussystem ”justerades”
Men det överhängande problemet, på Dafgårds, är att det brådskar. För det här är inte den första lönesänkningen som drabbat den anställda i ”såskoken”. Nyligen var arbetsgivaren inne och ”justerade” deras bonussystem så att det tidigare utfallet på cirka sju-åtta kronor i timmen sjönk till fem-sex.
–  Då sa fackledningen här att det kunde man inte göra någonting åt så länge vi fick ut den bonus vi var garanterade, fyra och femtio i timmen. Och nu medverka vårt eget fack, på central nivå, till ytterliggare en lönesänkning, säger Annelie Larsson och hävdar med bestämdhet att ”nu får det vara nog”. Nu är hennes toleranströskel överskriden med råge.
–  Det här innebär att min lön har sänkts med cirka tusen kronor i månaden. Det har den som lever på marginalen, som jag gör, inte råd med. Då måste man försöka minska sina utgifter. Och den enda utgift som jag ser att jag kan avstå från nu är fackavgiften.

Förstår ilskan
”Gå ur facket” löser ju inte ersättningsproblemet i det här fallet, säger Jan Dahl,  fackklubbens vice,
–  Det gör det ju bara svårare för oss att fackligt komma tillrätta med det. Men jag förstår till fullo Annelies, Stefans och alla de andras ilska. En lönesänkning på 600 kronor i månaden är något som ingen av oss skulle finna sig i stillatigande om det drabbade oss själva.