Lyhört om ”banalt”
[Ur nummer: 12/2004] Filmtitel: Masjävlar
Manus & regi: Maria Blom
Premiär den 17 december
Släng dig i väggen, Lars Norén! Får man lust att utbrista en bit in i dramatikern Maria Bloms debut som filmregissör.
Så här lyhört och med så här lätt handlag, men för den sakens skull inte uddlöst eller medhårs, kan spänningarna, neuroserna och hatkärleken i en familjerelation skildras.
Masjävlar, som också spelats som scenpjäs i Dalarna, utspelar sig under några dygn nånstans i Siljantrakten. Tre systrar står i centrum: sladdbarnet Mia, som gör tuff karriär i storstan, mellansystern Gunilla, nyskild men levnadsglad ändå, och så Eivor, äldst och syster duktig. Alla mitt i vintern samlade i föräldrahemmet för att fira far 70 år. Alla avundsjukor, motsättningar och missförstånd, som avstånd och vardagsslit annars lägger en blöt filt över, pyser ut. Grannar och barndomskamrater dras in i dramat.
Masjävlar ger dem som kallas vanliga människor ansikte och röst. Så är det, varken mer eller mindre. Maria Blom tycks ha absolut gehör för det som vi lite föraktfullt benämner banalt. Hon berättar om detta, det alldeles vanliga, med mycket varm humor och respekt för karaktärerna. Tempot är högt utan att vara uppskruvat. Det blir spännande som i en actionfilm.
Skådespelarna är infernaliskt bra. Och tack och lov ingen Lena Endre eller Pernilla August så långt ögat når. I stället briljerar trion Sofia Helin, Kajsa Ernst och Ann Petrén, sekonderade av fina medaktörer.