Filmtitel: En långvarig förlovning
Regi: Jean-Pierre Jeunet
Skådespelare: Audrey Tautou, Gaspard Ulliel, Dominique Pinon, Judie Foster

[Ur nummer: 03/2005] Krigsfilmer kan göras på många olika sätt: romantiska, våldsamma, cyniska, politiska och realistiska, men jag har aldrig sett en krigsfilm som En långvarig förlovning. Filmen utspelas under första världskriget och handlar om Mathilde (Audrey Tautou) som trots att kriget är slut vägrat inse att hennes fästman inte kommer att återvända. Med stor beslutsamhet och en obotbar optimism bestämmer sig Mathilde för att leta upp sin fästman och hon beger sig på en resa genom Frankrike och första världskriget. Efter att ha smugglat hemligstämplade dokument, rett ut olösta problem för döda soldaters nära och kära och spenderat sina föräldrars arv på detektiver, lyckas Mathilde till slut hitta sin fästman. Regissören använder sig av en liknande fantasifull berättelseform som i hans succefilm Amelie från Montmartre, som är en av mina favoritfilmer. Därför var mina förväntningar kanske allt för höga. Ja, filmen är underbart vacker, Audrey Tautou är suverän och jag lämnar biografen med en varm, härlig känsla, men de ingredienser som gjorde filmen Amelie från Montmartre så perfekt, den oändliga fantasin och allt det goda, passar inte alltid ihop med första världskrigets hemskheter – tyvärr.