Det är viktigt att inte glömma att hög arbetslöshet är pressande också för dem som har arbete. Det blir en maktförskjutning på arbetsmarknaden där arbetsgivarnas ställning stärks på bekostnad av de anställdas arbetsvillkor och löner.

[Ur nummer: 09/2005] Om alla arbetslösa livsmedelsarbetare ska räknas, även de deltidsarbetslösa, så är de just nu nästan 18,1 procent av Livs medlemmar (se fotnot). Det är skrämmande siffror! Då har jag inte räknat med alla de som av arbetsmarknadspolitiska skäl tvingats till förtidspension. Det torde också vara ett antal med tanke på det fysiskt krävande arbete som många av Livs medlemmar utför och avsaknaden av lättare sysslor att retirera till.
Jag blir milt sagt bekymrad när jag bläddrar i gamla nummer av Mål & Medel. Bland det första jag skrev när jag började på tidningen för 14 år sedan var en artikel om arbetslösheten bland livsmedelsarbetarna och hur den hade skjutit i höjden. Då i maj 1991 var 4,3 procent av livsmedelsarbetarna arbetslösa. Att den benämndes som rekordhög berodde på att det var en fördubbling jämfört med maj 1990.

Vart är vi på väg? Det är uppenbart att det måste till krafttag för att få ner arbetslösheten. Det här är ingenting som löser sig av sig självt. Man har talat om hur allt kommer att ordna sig bara 40-talisterna börjar gå i pension, det har uppskattats till totalt 1,2 miljoner personer och som i ett trollslag skulle problemet med arbetslösheten därmed vara löst och istället skulle det uppstå brist på arbetskraft.
Nu är det 2005 och den första kullen av 40-talister har börjat gå i ålderspension. Av detta har hittills inte märkts mycket, tvärtom. Arbetslösheten är fortsatt hög. Kan det vara så att många av dem som nu går i pension inte ersätts? Fortsatt nedbemanning och fler slimmade organisationer blir följden. Många jobb försvinner också utomlands.

I sitt årliga sommartal i Björkvik i början på augusti erkände statsminister Göran Persson att de förhoppningar han haft på minskad arbetslöshet inte infriats. Han berättade att regeringen planerar en stor satsning på det här området och att kampen mot arbetslösheten är socialdemokraternas viktigaste fråga.
Regeringen vill nu diskutera ett sysselsättningspaket med samarbetspartierna. I paketet ingår åtgärder för att pressa tillbaka arbetslösheten. Förhoppningen är att 55 000 långtidsarbetslösa, ungdomar och akademiker ska slippa gå utan jobb. Satsningen ska vara tvåårig och inledas 2006.
Göran Persson har också sagt att han kan tänka sig att spräcka utgiftstaket för att skapa nya jobb och en bättre arbetsmarknad.
Att säga att det här bara är valfläsk är trams. De åtgärder som det nu talas om är viktiga. Facklig kritik har riktats mot jobbpaketet, framför allt har den gått ut på att åtgärder borde ha vidtagits för länge sedan. Det är glädjande att se att socialdemokraterna äntligen tar frågan på allvar.

Visionen om full sysselsättning måste hållas levande. Alla insatser på området är välkomna. Som sagt; det är bättre att ta i för mycket än att lyssna på dem som tror att det löser sig av sig självt.

Fotnot: Bland livsmedelsarbetarna låg den öppna arbetslösheten i juli-månad på 9,0 procent. Ytterligare 4,3 procent av medlemmarna är arbetslösa men omfattas av konjunkturberoende program (hit räknas bland annat rekryteringsstöd, anställningsstöd, starta eget-bidrag, beredskapsarbete, arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat). Dessutom är 4,8 procent av Livs medlemmar deltidsarbetslösa, det vill säga de vill jobba heltid men får inte.