Vad gör vi om fyra, fem år – när bensinen ganska säkert kommer att kosta cirka 20 kronor? Inte därför att politiker lägger på skatter och avgifter. Utan för att det blivit relativ brist på råolja i Europa och därmed högre drivmedelspriser.

[Ur nummer: 09/2005] Varför? Jo, för att Kina glupskt kastat sig in på marknaden och slörpar åt sig av tillgångarna. Orsak: De har äntligen fått råd att utveckla en hyfsad välfärd i Mittens Rike, med en fjärdedel av mänskligheten. Massbilismen där borta växer lavinartat, visste ni att 20 000 nya bilar för närvarande rullar ut på Kinas gator – varje dygn?

Ja, vad gör då vi? Skall vi storsatsa på att bygga om våra bilar till etanoldrift som Vägverket nyss föreslagit regeringen? Nej tack! Etanol skall givetvis finnas med som ett av flera ägg i korgen; med inblandning och en del ren etanolkörning minskar vi utsläppen av klimatgaser. Men att göra den till huvudnumret i bränslepolitiken vore mycket oklokt av fler skäl: Miljöprestandan, utöver klimateffekten, är ganska medioker, särskilt om etanolen görs på spannmål.

Skogsråvara ger bättre energi- och miljöverkningsgrad, och det är bra att vi nu fått igång en sådan fullskaleanläggning i Örnsköldsvik. Men skog i form av fastbränsle i till exempel fjärrvärmepannor visar sig ge större klimateffekt, därtill med lägre kostnader. Om Vägverkets storsatsning genomfördes kommer vår inhemska råvara – i konkurrens med massa- och pappersindustrin – inte att räcka långt, och vi skulle tvingas importera
Biogas, bestående av metan, precis som fossilgas (”naturgas”), fast producerat ur biomassa. Den är också ett av flera gröna ägg i bränslekorgen. Och faktiskt ojämförligt bäst ur total miljösynpunkt, betydligt vassare än etanolen.
I min region i Västsverige rötas det organiska avfall som vi, tiotusentals hushåll, varje vecka lämnar i särskilda gröna påsar. Det blir bussbränsle av min gamla ärtsopperest och frukostens äggskal – en rätt härlig känsla! I höst får Uddevalla också en biogasmack, vilket gör det enklare för mig att infria min gamla dröm, att byta till bifuelbil som kan gå på både bensin och gas.

Men den allra snabbaste vägen att minska utsläppen av klimatgasen koldioxid är att skaffa – eller byta till – en bil som drar 0,5-0,6 liter bensin istället för de cirka 0,8 som är svensk medelförbrukning. Svenska bilar är ju törstigast i EU, de drar 20 procent mer och är därför också dyrare att köra än tyskarnas och fransmännens.
I en utredning nyligen (Bilen, biffen, bostaden, SOU 2005:51) förslog jag regeringen att ändra på detta, bland annat genom bonus för bränslesnåla bilar, skatterabatt för de nya dieslarna och belöning för den som skrotar ut och skaffar en bifuelbil som också kan rulla på gas eller etanol.
Vad känner då våra kära bilhandlare till om det nya bensinsnåla och miljövänliga sortimentet? Jag ringde en av Västsveriges största häromdan. De visste ingenting. ”Du vet, man säljer kanske en sån vagn en gång i halvåret…” Men de skickade vänligt över en bunt broschyrer.
Hybridbilar, där bensinmotorn laddar upp ett batteri under körning, är också ett smart alternativ. Innan revolutionen når marknaden och vi alla, om kanske tjugofem år, kör i vätgasdrivna bränsleceller.