[Ur nummer: 04/2003] När George W Bush nu vräker bomber över Irak är det gott att få tänka på en helt annat slags representant för Vår Herre. Patriark Bartholomaios är högste andlige ledaren för världens 400 miljoner ortodoxa bekännare.
Vi möttes i februari i Istanbul, det gamla Bysans eller Konstantinopel. Under långt mer än tusen år den ortodoxa kyrkans centrum. Idag Turkiets största stad, vackert belägen vid Bosporen och myllrande av moskeer och basarer.
Jag var här några dagar för att tillsammans med ett tjugotal andra från hela världen planera för patriarkens femte miljökonferens till sjöss. Fyra har hittills ägt rum i Medelhavsområdet, Svarta havet och på Donau. Nu är turen kommen för Östersjön, första veckan i juni. Med drygt två hundra vetenskapsmän, teologer och journalister ombord.
Ja, han är faktiskt mycket naturintresserad, denne man som från sin enkla uppväxtmiljö på ön Imbros gjorde den allra märkligaste klassresan.

– Om vi säger oss älska Skaparen men förstör skapelsen, miljön, är vi inget annat än hycklare, säger han stillsamt där han sitter i svart kaftan, skorstenshatt och tomteskägg. Och berättar att hans första initiativ sen han valts till kyrkans överhuvud 1991 var att utropa 1 september varje år som böndag för miljön.

2002 års konferens fick en historiskt unik final i Venedig när patriarken och påven Johannes Paulus – som deltog per satellit från Rom – gick ut med ett första gemensamt dokument om miljöetik, riktat till hela världen; här ett citat:
”Vad som behövs är ett slag ekologisk omvändelse där vi människor försöker se oss själva, varandra och världen omkring som ett uttryck för en gudomlig ”design”. Problemen är ju inte bara ekonomiska och tekniska; de handlar om moral och andlighet. En lösning på den ekonomiska och tekniska nivån kan bara bli möjlig om vi på det mest genomgripande sätt förnyar våra hjärtan så att vi därmed förändrar livsstilen och de ohållbara konsumtions- och produktionsmönstren…Det är inte för sent. Guds skapelse besitter otroliga, helande krafter…”

Bartholomaios berättar om sin vision för Östersjökonferensen. Han hoppas att den skall ge djupare kunskaper för många av deltagarna ombord på resan från Gdansk till Stockholm, via Tallinn-S:t Petersburg-Helsingfors. Det skall föreläsas om övergödning, olja och fiske. Om de globala orättvisorna och världshandeln som gynnar de rika. Men också om kultur, historia och religion runt detta innanhav som trots alla problem faktiskt har möjligheter att återfå en bra vattenkvalitet och ett rikt växt- och djurliv. Seminarier, debatter och besök i land skall varvas med teologiska föredrag och meditationer. Kanske blir det också fågelskådning på däck i arla morgonstund. Och besök av fiskare som visar upp de nya selektiva trålar och andra redskap som kanske på sikt kan ge oss torsken tillbaka. Grundtonen skall vara positiv, en inspiration för att hitta nya kreativa lösningar.
Bartholomaios – nu allt oftare kallad ”den gröne patriarken” –  imponerar verkligen. Den våldsbenägne i Vita huset borde lyssna till hans meditativa teologi och rättvisepatos.