[Ur nummer: 06/2003] Då var det dags igen! Det är inte helt lätt att välja ut något att skriva om när det sker så mycket både här i Sverige och i omvärlden. Det som uppfyllt massmedia och de flesta samtal ganska länge nu är ju kriget i Irak, och det kan man ju ha många åsikter om. En fråga som jag ställer mig är hur länge resten av världen kommer att acceptera att USA leker världspolis?
Något som jag också reflekterat över är: Vad tyst det har blivit i massmedia sedan USA slutat kasta bomber över Irak! Konflikten är ju knappast över men det rapporteras ytterst lite nu om vad som händer.
Men det som just nu snurrar mest i mitt huvud är EMU-valet i september. Det är inte så mycket tid kvar att besluta sig för hur man ska rösta. Det svåraste i detta beslutet är nog att man inte med säkerhet vet vad som händer i framtiden och det okända är vi väl alla lite rädda för.

Jag tycker personligen inte att det ska behövas några gränser överhuvudtaget, men det lär väl åtminstone inte jag få uppleva under min livstid, fast jag är övertygad om att det är en viktig sak att arbeta för.
Själv försöker jag väga för- och nackdelar mot varandra, både sådana som jag med säkerhet tror mig veta och sådana som är möjliga. Ett starkt argument till att vi ska gå med tycker jag är möjligheten att vara med och påverka i Europa, företagen gynnas utan handelshinder vilket i sin tur möjligtvis kan generera jobb och förhoppningsvis att räntorna och inflation ligger mer stadigt med en större valuta.
Det är också väldigt viktigt att vi har ett bra europafackligt samarbete, vilket vi naturligtvis bör ha antingen vi går med i EMU eller inte. Det projektet i sig är också en stor och krävande fråga som vi måste arbeta mer med i framtiden, vi kan ju knappast slå oss för bröstet och påstå att vi lyckats fullt ut med det fackliga arbetet här hemma idag, det finns fortfarande många arbetsplatser med medlemmar som inte har en aning om vad facket är eller står för!

Men det största skälet till att ingå i EMU är nog ändå, enligt mitt sätt att se det, att vi faktiskt suddar ut våra gränser mot övriga Europa, dock med en viss fara för att vi sätter nya gränser till resten av omvärlden.
Den största nackdelen och faran för oss, med EMU, är att vi inte längre får någon möjlighet här i Sverige att påverka valutan vid konjunktursvängningar om vi ingår i samarbetet. Och då är risken väldigt stor att det drabbar oss arbetare i form av arbetslöshet och sämre ekonomi.

Sedan har vi ju den demokratiska frågan, hur mycket får lilla Sverige att säga till om i stora Europa och hur försvarar vi vår arbetsrätt i framtiden?
Något som vi också bör betänka noga är, att om vi säger ja i september finns det ingen väg tillbaka, vi upplöser den svenska kronan och den svenska riksbanken och det kan vi aldrig ta tillbaka om det visar sig att vi i ett senare skede inte tyckte det var en god idé att ingå i EMU.
Hur som helst så är det viktigt att vi diskuterar EMU på våra arbetsplatser och ute i samhället  i stort och det viktigaste av allt är, hur vi än tänker rösta, att alla går till valurnorna i september och visar vad vi tycker i frågan. Det är en demokratisk rättighet och skyldighet som vi bör vara mer aktsamma om i detta landet!
Slutligen vill jag passa på att önska alla en varm, lång och behaglig sommar.