[Ur nummer: 09/2003] Nu är min semester slut. Och jag hoppas att ni alla har haft en bra ledighet, för det kan man behöva för att hinna med att vila upp kroppen inför allt arbetet som nu ligger framför oss.
Själv är jag just hemkommen från en 16 dagars bilsemester genom Europa och ner till Ungern. Det var en fantastisk upplevelse att komma dit, jag trodde däremot inte att det skulle vara så stor skillnad i levnadsstandarden mellan oss.
Men jag fick ganska snabbt klart för mig att på  den ungerska landsbygden lever dom som vi hade det i Sverige på 50-talet. I själva Budapest däremot hade de kommit längre när det gällde renoveringen av husen och där var kostnadsnivån på varorna nästan som i Sverige.
Vi hade hyrt ett hus i en sommarby där ungrarna själva tillbringade sin ledighet. Där var jättevackert och vädret var underbart, men ingen kunde prata engelska där. Men med hjälp av lite pekande och tecknande med händerna så fixade sig det mesta.

Jag var där med två stycken basketlag, tjejer födda mellan -87 och -90, som fick bo på en internatskola. När dom klev in där så började vissa nästan att gråta över hur det såg ut. Några ville hem till Sverige och mamma igen. Och jag kan förstå att dom blev lite ställda, för i den åldern har man oftast ingen aning om hur det har varit i dessa forna öststatsländer.
Den idrottshall tjejerna spelade i var helt nersliten och utan luftkonditionering vilket gjorde att jag som satt på läktaren dröp av svett bara av att titta på matcherna. Det var 40 grader varmt ute. Flera av våra tjejer orkade inte med att spela hela matcherna.
Men det var nyttigt för dem att inse hur det kan vara för andra, som lever under helt andra förutsättningar än vad vi gör, när det gäller både skola, boende och träningsstil (som skiljer sig markant från den svenska mjukheten.)

Som besökare blir man fascinerad av hur uppfinningsrika folk är när dom inte har något annat att använda, jag såg till exempel en herre med något som såg ut som en cykel med en motorgräsklippare påsatt som motor och den funkade som en moppe även om det gick lite sakta. Jag såg också en kvinna som gick och klippte gräset med något som såg ut som en upp-och- ner-vänd kastrull och i handen hade hon en vanlig strömbrytare som vi har till lampor att starta och stänga av maskinen med.
Men man ser ju att det har börjat hända saker även ute på landsbygden, vissa nyrika ungrare bygger nu nya hus med hög standard, så om några år kommer skillnaden mellan oss inte att vara så stor. De skulle även få bidrag från EU nästa år till att rusta hela stan där vi bodde vilket kommer att leda till klara förbättringar för dom. Men samtidigt så verkar dom väldigt nöjda med livet som det är nu. Vilket var skönt att se.

När vi åkte hem till Sverige igen så tog vi vägen via bergen i Tjeckien till Tyskland. Där var det väldigt nergånget när man tittade på bebyggelsen och det visade sig även på andra vis.
Jag tror att på varje kilometer stod det en kvinna/tjej och sålde sina tjänster till dom som ville. Allt för att få in pengar till lite mat. Arbetslösheten i dessa länder och byar är så hög att tjejerna har nästan inget annat val.
Det är ju alltid svårt att se detta men samtidigt så kan man förstå att det sker när inga andra alternativ till försörjning kanske finns. Jag hoppas att dom ska få en förbättrad levnadsstandard när dom kommer med i EU, för det borde vara en självklarhet för alla att hjälpa varandra så att vi alla får det bättre.
Jag rekommenderar er att resa till Ungern och i synnerhet då ut på landsbygden, för det är ett jättevackert land med en otroligt levnadsglad befolkning. Man kan också göra riktiga fyndköp där, för prisnivån är ungefär en tredjedel av våran. Men räkna  också med att leva lite enklare under tiden så slipper du bli överraskad.
Hoppas nu att solen kommer att skina fint här hemma ett tag till så att alla kan njuta även om man är på jobbet och sliter.
Var rädda om er tills vi ses och hörs.