Bild:

[Ur nummer: 12/2003] Som ung grabb i en kaotisk storstad, Bagdad i Irak, drömde Robert Jode ofta om att söka sig till en lugnare och säkrare tillvaro.
När han var sexton år fyllda gav hans sig ensam ut på upptäcksfärd.
Nu, tolv år senare, kör han truck på Vin & Sprits centrallager i Stockholm.
Det fanns två uppenbara anledningar till att han gav sig av från Irak, berättar Robert när vi sitter och fikar i matsalen på hans arbetsplats.
– För det första ville jag inte hamna i armén, min bror gjorde det och han blev fast där i fjorton år, och för det andra kände jag mig inte trygg i det irakiska samhället. Det fanns ingen framtid för mig där, tyckte jag
I Irak förväntas en kille vara vuxen och kapabel att ta ansvar för sitt eget leverne vid 14-15 års ålder. Därför var det ingen som blev märkbart förvånad när en 16-årig Robert vinkade adjö till hem och familj och på egen hand begav sig ut i vida världen.

Jordanien, Moskva, Sverige
–  Först for jag till Jordanien där jag jobbade i ett år, sen åkte jag vidare till Moskva, där jag tänkte plugga men det blev inget av med det, ändå blev jag kvar där i ett och ett halvt år.
Sen gick färden till Sverige och Stockholm.
–  År 1994 kom jag hit. Jag hade en syster som redan var här då och hon tyckte absolut att jag skulle försöka ta mig hit.
Och det har Robert aldrig ångrat.
–  Man kan inte ha det bättre än vad vi har det här i Sverige: friheten, lugnet, tryggheten, naturen… till och med vädret  tycker jag är bra. Jag gillade aldrig den ständigt närvarande hettan i Irak som sög all energi ur mig.
Som nybliven ”svensk” började Robert omedelbart att plugga ”svenska för invandrare”, intensivt i fyra månader, sen läste han vidare på Komvux på gymnasienivå.
– Jag har en dröm om att i framtiden kunna utbilda mig till maskiningenjör.

Studierna får vila
Men i väntan på att han skall kunna förverkliga den drömmen har han blivit tvungen att arbeta och förtjäna sitt uppehälle. Vilket han nu gör sen drygt tre år tillbaks på Vin & Spris centrallager i Årsta i den södra utkanten av Stockholm.
–  Min tanke var ju att jag bara skulle arbeta ett litet tag och sen fortsätta studera men nu trivs jag jättebra här samtidigt som jag också har gjort mig  beroende av min fasta inkomst. Så studierna får vila ett tag till.
Från sin ombonade tillvaro här i Sverige följer givetvis Ro-bert alla obehagligt som sker i hans forna hemland Irak.
– Jag var emot USA:s anfallskrig, men utifrån hur situationen var för ”vanligt folk” i Irak innan kriget började bör det rimligtvis bara bli bättre nu.

Sverige är ”hemma”
Förhoppningsvis, menar Robert, kan det åter bli så bra som det var ”på den gamla goda tiden”, den tiden som den generation irakier som minns hur det var, innan Saddam Hussein diktatoriskt tog över makten i landet, kan berätta om.
– Men hur bra det än blir i Irak så kommer jag aldrig att lämna Sverige för att återvända dit. Detta är mitt hemland nu. Jag hejar på svenska landslaget när dom spelar fotboll, jag ser ”Allsång på Skansen” på teve, jag har till och med lärt mig åka skridskor och nu ska jag försöka lära mig åka skidor också.

Namn: Robert Jode
Ålder: 28 år
Yrke: lagerarbetare på Vin & Sprit i Stockholm.
Familj: gift med Taghreg.
Fritidsintresse: Går gärna på bio, träffar vänner och promenerar i naturen. Gärna tecknade, våldsbefriade, filmer. Sådant som små barn tycker om.
Ser på TV: Samhälls-program, dokumentärer och liknande.
Musik: Gärna arabisk musik men även svensk; Carola, Lasse Berghagen och så vidare.
Favo-ritmat: Asiatisk mat.
Önskad julklapp: Digitalkamera.