[Ur nummer: 01/2002] Sån handbroderad väggbonad har jag hängande i köket. Dithamrad med hjälp av en enkel spik. Nytt år står det inte, det la jag till för att det passar så himla bra. Typ!
Känns rätt fräscht med dessa ord! Lättsamt, kickar i väg gårdagens gråa lunk. Satsa på nytt, börja ditt nya liv… Ja tack, gärna! Men först vill jag ha kvitto på att det är ”lönt”, för handen på hjärtat:  Det är inte första gången, inte ens femte gången, man slår näven i bordet och lovar att nu jädrar anamma ska det bli som jag planerat! Inte bara i dag, inte bara en vecka  utan ehh…ett år i alla fall!
Jag kan faktiskt avslöja att jag ”tjuvstartade” ett nytt liv redan i höstas genom att jag slösade bort några hundringar på att gå och spå mig. Fascinerad av de historier mina redan spådda arbetskamrater berättat måste jag bara gå! Dagen hade kommit och jag hade förberett mig hela dagen på att vara så svår som möjligt, hon skulle minsann få jobba, och jag hade skrivit ner de frågor jag ville ha svar på.
Direkt efter jobbet hade jag tid. Blev lite snopet ledd in i ett ordinärt kontor bakom disken för butiken som är fylld till bredden med myrra, rökelse, helande indianer och Buddhagubbar. Kontrasten blev stor då jag satt där på en enkel stol.

Kvinnan försökte få till ett koncentrationsmoment då jag avbröt henne genom att med mitt finger peka på termosen som stod bakom henne och utbrast: ”Åh herregud, hoppas du har kaffe i den där. Är alldeles färdig så här direkt efter jobbet. Skulle man kunna få en kopp?” Hepp! Magin var bruten, tanten förklarade att hon inte drack kaffe utan att det var butiksbiträdets termos, dessutom var det slut i termosen. Men visst skulle hon kunna ordna mera.
Och jag som skulle vara så svår… det blev bara blaj av hela alltet. De nedskrivna frågorna låg kvar på jobbet och tarotkorten som jag ombads kupera började jag blanda hej vilt vilket jag fick fy skäms för. Försökte skoja till det så jag sa: ”Kupera, blanda, vad då? Ska vi spela kort eller se in i framtiden? Hehe.”
Snart var tiden slut och vad anbelangar min framtid så var det väl hennes råd om att jag måste lära mig säga NEJ till saker och ting som jag faktiskt ska följa. Gud va’ skönt! Kanske…
Sedan berättade hon att jag hade troll boende hos mig som lånade saker av mig och sedan lade tillbaka sakerna på fel plats. Aha! Jag har hela tiden trott att det var jag som var vimsig…

Nännemen nån vägledning för sitt liv kan man nog inte vänta sig, man måste nog fixa det själv.

Nu när ni läser detta är julen över, pengarna slut och en och annan plomb har fått ta stryk av allt knäcktuggande. Hav då tröst kamrater, för löftenas tid är nu inne. Oj vad vi ska lova! Nytt år, nya grepp och dags att ta löftena på allvar! Vissa lovar ”klassiskt” att sluta röka, börja motionera, banta. Andra svär på att säga nej till allsköns uppdrag och bara så att säga ta det lugnt, under en korkek och lukta på blommorna…
Hursomhelst, lite uppgradering av ens liv är aldrig fel så länge man vet vad man ger sig in på. Och det, kära kamrater, önskar jag er lycka till med. Några ordspråk på vägen:
* Den som står med bägge fötterna på jorden – står stilla!
* Den som aldrig går vilse hittar inga nya vägar!
* Det spelar ingen roll hur hårt du skjuter om du inte vet var målet är!

Tack för mig, det har varit roligt att skriva, men nu ska jag koncentrera mig på slutspelet i hockey. Stalltipset är att Modo Hockey tar SM-guld. Så klart!
Puss och kram!