[Ur nummer: 03/2002] Percy, Percy, Percy… Vad har du gjort? Plockat ut 930 miljoner kronor i pension! Du hade ju redan 295 miljoner, ett hus i Bohusläns skärgård med 80 000 kvm tomt, en lägenhet vid Mosebacke Torg i Stockholm på 350 kvm och lägenhet i London. Sammanlagt 1 miljard 250 miljoner kronor. Om Du spenderar tio miljoner varje år, så kan Du hålla på så i 125 år från och med nu. Hur skall det gå till? Du är ju redan 61 år!!

Nu är inte bara vanliga, normalt funtade människor förbannade, utan även alla direktörer och stora kapitalägare går i taket. Inte ens Svenska Dagbladet kan riktigt hålla inne med kritiken. ”Nu har han fått sås på slipsen” dundrar Svenskan i en ledare den 15 februari. Ledarskribenten får emellertid genast ångest och tillägger att ”det måste vara med tunga steg han går till banken i fortsättningen.” Men vaddå, vem går med tunga steg till banken om man har en dryg miljard på kontot!?

Ekonomie doktor Göran Albinsson Bruhner, krönikör på Svenskans ledarsida, är också något vacklande. ”Visst har Barnevik varit överbetald, men han har varit värd det”. Och jag som trodde att ”överbetald” betyder just det, att man tjänar mer än man gör rätt för? Men så inte i Barneviks fall enligt ekonomie doktorn!
Familjen Wallenberg och Martin Ebner, den schweiziske storägaren i ABB, kan man förstå. De har blivit dragna vid näsan. Men direktörerna och storägarna är självklart inte upprörda över väldiga ekonomiska orättvisor som plötsligt blir så tydliga och mätbara. Jo, de är förstås förbannade över att orättvisorna blivit tydliga! Men de är väsentligen förbannade därför att de inte själva lyckats kapa åt sig samma förmåner.
Och ändå är Percy inte ensam om sina rymliga förmåner, även om de flesta inte kommer upp i hans klass! Den andre ABB-chefen, Göran Lindahl, fick 530 miljoner, ungefär samma summa som fyra toppchefer i AstraZeneca, med Håkan Mogren i spetsen, får dela på. Fyra direktörer i kartellbyggaren NCC fick däremot dela på 1 miljard 390 miljoner i bonus.
Lars-Eric Petersson, Skandia-chefen som kränger försäkringar, har försäkrats med en årslön på 23,5 miljoner. I genomsnitt tjänade 27 svenska storföretagsdirektörer förra året drygt 23 000 kronor netto efter skatt – per dag! Och då är det, som Dagens Industri påpekar, pensionsavtalen som ger de stora pengarna! Fast amerikanska direktörer är förstås ännu värre, eller som Barnevik säger som en ursäkt ”Mitt pensionsavtal är amerikanskt översatt till europeiska förhållanden”.

Bill Gates påstods en tid tjäna 90 miljoner från det han gick och lade sig på kvällen tills han vaknade på morgonen. Han är visst ”god för” – som det brukar heta – 265 miljarder! Varför det nu brukar heta att man är ”god för” när man har en förmögenhet, det begriper jag faktiskt inte! Är man ”god för” att man har en förmögenhet?!
Men så ser det ut! Och det har ingenting med etik och moral och heder att göra. Det är precis som den nye ABB-chefen, Jörgen Centerman, kallt konstaterar när han får frågan om han själv skulle ha tackat nej till 930 miljoner. ”Men visst, det är väl få människor som tackar nej till positiva erbjudanden”.

Nej, det handlar om makt! Dessa herrar har makt att plocka ut så mycket pengar ur de bolag de styr därför att det finns så mycket pengar i dessa bolag. Och det beror i sin tur på att dessa globala bolag inte effektivt kan beskattas av länder så länge länderna inte samarbetar med varandra och bygger upp gemensamma skattesystem.

Det är emellertid vad som är på gång nu i Europa. Inom EU och med hjälp av EMU, en gemensam valuta, kan vi åtminstone få ett visst grepp om de här bolagen och deras vinster genom att bland annat samordna beskattningen av kapital och förmögenheter. I det läget vore det urbota idiotiskt att överlåta regeringsmakten åt moderaterna som är direktörernas och storägarnas politiska företrädare.