Wollter gör det igen

Regi: Lars-Lennart Forsberg
Skådespelare: Sven Wollter, Frida Hallgren med flera
Premiär 28 oktober

[Ur nummer: 11/2005] Historien om hur livet kommer ikapp politikerpampen Aron P. Johansson har potential. Skulle kunna säga något spännande om människan och vår tid. Sven Wollter är lysande som pamp. Levererar auktoritativa repliker som auktoritär politiker. Och allt eftersom rollfigurens tillvaro krackelerar, visar han vilket känsloregister han behärskar. Annars är det bara Sven-Bertil Taube, här Johanssons handgångne, som kontrollerar sitt instrument.
Konflikten kretsar kring en mörk hemlighet. Johansson övergav sin lilla dotter sedan hennes mor, vilken han inte var gift med, försvunnnit under mystiska omständigheter. Nu söks han upp, ja närmast förföljs, av en ung journalist, spelad av Frida Hallgren. Som av en slump är hon i samma ålder som dottern …ja, ni förstår… Frida Hallgrens figur är grovt utmejslad och tolkas inte subtilt.
Lars-Lennart Forsberg går inte på djupet i skildringen av mannen som förlorar fotfästet. Tappar bort sig i melodramatik och viftar med pekpinnar. Bland i ett sjukt resonemang om abort.
Filmen, en lågbudgetproduktion, lider också av tekniska missöden. Vid ett tillfälle syns kamerateamet i en spegel…
Men historiens kärna är förunderligt nog starkare än den triviala och taffliga förpackningen. Länge kommer jag därför att minnas Sven Wollters gestalt då han som Aron P. Johansson får det besked ingen människa vill ha: Det finns tyvärr ingenting att göra!