Det spelar ingen roll vilken veckodag det är. Man måste gå till stallet varje dag, det tillhör hästägarskapet. Nu var det lördag när jag började fundera på tiden.

[Ur nummer: 12/2005] Det har snart gått ett helt år. Julen kommer snart att knacka på dörren.
I år ska vi nog ha en riktig gran inomhus. Vi brukar ha en plastgran för vår gamle hund hade för sig att det gick att apportera vår gran, vilket inte var så roligt när man skulle städa efter honom varje gång som han brottade ner granen och försökte ta ut den genom dörrarna.
Sen ska julklappar fixas. Tio barn väntar på att deras önskningar ska gå i uppfyllelse. Då slår verkligheten ner i min hjärna.
De är inga barn längre utan de är allt från tonåringar till vuxna. Det var inte så länge sen som mina första brorsbarn var små knyten som bara åt, sov och som man bytte blöjor på.
Förra veckan var en av dessa och åt middag här, cirka 1,98 lång ranglig yngling på 17 år. En sak är säker, några leksaker vill han inte ha i julklapp. Men som tur är så fick min lillebror en liten dotter i år. Så några leksaker ska det ändå inhandlas. Jag är tokig i att handla julklappar och ge bort till mina närmaste och käraste.

Är på väg att fika när jag går förbi en spegel i hallen och ser att tiden börjar hinna ifatt mig också.
Jag sätter på kaffe och det dröjer inte så länge innan en av mina vänner kommer in och vill ha en kopp också. Då beklagar jag mig över att jag börjar bli gammal och eländig.
Hon klipper av mig i mitten av mitt gnäll och säger till mig att gråa hår inte går att se om man gör slingor hela tiden och byter hårfärg titt som tätt. Och vad gäller rynkor så försvinner de om man äter mer, då fylls de ut. Att kroppen känns sliten beror på att unghästarna tar sådan tid, det är bättre att köpa färdiginridna hästar istället. Så är det avklarat.

Vi byter samtalsämne och går över till att vi borde åka till Danmark och Tyskland för att julhandla och ha en bra dag tillsammans med våra vänner. Almanackorna åker fram och planer börjar smidas och när almanackorna ändå är framme, så kan vi lika bra börja planera semestern och fundera på vart vi ska åka nästa år. Kaffet tar slut och vi reser oss för att gå ut.
Jag är inte klar i stallet och sen ska jag börja jobba med unghästarna. Min väninna kör hem. När jag står där ute på gården och funderar så kommer jag fram till att jag har ett mycket bra liv och vill inte ändra på det. Det gör inget att tiden går fort bara man lever i den och inte stannar upp.