Livsarna på s-kongressen laddar för
valet 2006

Livsarna på sosse-kongressen för en månad sedan har hunnit samla ihop sina intryck efter de intensiva dagarna i Malmö. Margareta Bruhn från Göteborg och Anders Svensson från Kristianstad är överens om att försvaret av kollektivavtalen var bland det viktigaste som hände.

[Ur nummer: 12/2005] I tidningar och TV har vi som inte var med på kongressen sett högtidliga tal, artistuppträdanden och party ”La dolce vita!” med justitieminister Thomas Bodström och Christer Lindarw som dragshow-drottningar. Det verkar inte ha gått någon större nöd på ombuden, tvärtom verkar de ha haft riktigt trevligt.
Men Margareta Bruhn och Anders Svensson berättar att kongressen framför allt handlade om hårt arbete.
– En kväll fick vi sitta till tre på natten för att bli klara, en annan kväll till midnatt, säger Anders.

Tolv grupper med olika ämnen
Ombuden var indelade i tolv olika temagrupper som fördjupade sig i olika delar av politiken. Margareta satt i gruppen som behandlade sjukvård, tandvård och äldrefrågor, Anders var med i gruppen som diskuterade det socialdemokratiska partiets organisation och inre liv.
* Vad var det bästa som hände på kongressen?
– Det bästa med en kongress är att träffa partikamrater från andra delar av landet och knyta kontakter med människor som arbetar med liknande frågor som en själv, säger Anders som uppfattar att frågan handlar om själva kongressen.

”Hotar svenska modellen”
– Det bästa var att vi markerade att alla ska ha lagstadgad rätt till heltid och företagshälsovård. Och att kongressen sade nej till nationella prov i årskurs tre i grundskolan, säger Margareta som uppfattar att frågan handlar om vilket det bästa beslutet var.
När vi kommer in på kongressens beslut så tar de båda upp kongressens uttalande om kollektivavtalen. I uttalandet (som finns i sin helhet på socialdemokraternas hemsida www.sap.se) sägs bland annat att de som nu attackerar kollektivavtalen och rätten till fackliga sympatiåtgärder inte bara ifrågasätter spelreglerna på arbetsmarknaden utan de utmanar kärnan i ”den svenska modellen”.
* Var du uppe och talade inför hela kongressen i någon fråga?
– Jag var uppe i talarstolen i några frågor om välfärden, bland annat om äldrepolitiken. Vi måste ha en modernare äldrepolitik som inte bara handlar om sjukvård, som tar hänsyn till att fler är friska längre och lever längre. Jag tycker att den skrivning som kongressen antog om detta blev lite klen, det kunde ha varit tydligare och friskare, säger Margareta.
– Jag hade förberett inlägg i bland annat organisationsfrågor men andra var uppe och sade samma sak så jag strök mig. Det blir bara långrandigt och tröttsamt om flera delegater upprepar samma argument, säger Anders.
* Vad var det sämsta med kongressen då?
– Själva kongresshallen och scenen var tråkig. Den gick mycket i rosa och det såg ut som om några konsulter gjort jobbet. Jag tycker det skulle vara mer röda fanor, rött är arbetarrörelsens färg, säger Anders.
– Maten var inget vidare, riktigt usel
ibland. Jag och några kompisar smugglade in mat från en thai-restaurang på hotellet, avslöjar Margareta.
– Det sämsta beslutet som togs var att inte välja in någon göteborgare i partiets högsta ledning, verkställande utskottet.
* Finns det några beslut som särskilt gäller Livs medlemmar?
– Nej, inga större nyheter som gäller mat och livsmedel eller så, säger Margareta.
– Jag är lite oroad av beslutet att i praktiken förbjuda minkodling. I förlängningen kan det hota jobb inom slakt-och chark och matfågel eftersom minkfarmarna idag köper slaktavfall, säger Anders.