Skolbygget i Vaxholm har blivit oerhört omskrivet. Och det är inte så konstigt. Här ställs saker på sin spets. Ska svenska kollektivavtal gälla för dem som arbetar i Sverige? Eller ska arbetsgivare kunna importera billig arbetskraft och dumpa lönerna genom att spela ut arbetare mot varandra?

[Ur nummer: 12/2005] Det hela tar sin början sommaren 2004. Det är då som det lettiska företaget Laval un Partneri påbörjar ombyggnaden av Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Kollektivavtal saknas och de lettiska arbetarnas löner är mycket låga med svenska mått mätt.
När Byggnads försöker teckna avtal får facket nobben. Byggnads sätter företaget i blockad och får stöd av Elektrikerna. Den lettiska arbetsgivaren svarar med att teckna avtal med ett lettiskt byggfack.

Laval un Partneri menar nu att det inte finns någon anledning till stridsåtgärder och vänder sig i december 2004 till Arbetsdomstolen, AD, för att få blockaden hävd. AD kommer i en så kallad interimistisk dom fram till att Byggnads blockad är laglig. Då varslar ytterligare fem LO-förbund om blockad. Det leder till att det lettiska företaget i februari 2005 kastar in handsken och de lettiska arbetarna åker hem.

Så kunde det hela ha slutat men huvudförhandlingen i AD återstår. Istället för att meddela dom väljer AD att skicka frågan vidare till EG-domstolen. Det man vill ha prövat är hur EG-rätten ska tolkas. Är de vidtagna stridsåtgärderna förenliga med förbudet mot inskränkningar i den fria rörligheten för tjänster och förbudet mot diskriminering? Besked kommer dock att dröja, i värsta fall flera år.

Skolbygget i Vaxholm har därmed förvandlats till en internationell kraftmätning. Världens kanske starkaste fackföreningsrörelse är skakad i grunden. Fackliga ledare, däribland Livs förbundsordförande, ifrågasätter nu ett fortsatt medlemskap i EU om Sverige förlorar i EG-domstolen. Det säger en hel del om allvaret.

Samtidigt pågår borgerlig propaganda av sällan skådat slag. Vaxholmskonflikten nagelfars och Byggnads representanter utmålas som lögnare och falskspelare.

Det gäller att förstå vad de borgerliga vill. Det är inte Byggnads man vill åt, utan kollektivavtalen. Frågan som ska prövas i EG-domstolen berör hela den globala arbetsmarknaden. Kollektivavtalen är själva grundbulten i den fackliga verksamheten och det enda riktiga skyddet som löntagare har mot lönedumpning. Många strider har utkämpats för att försvara avtalen.

Det finns anledning att göra en historisk tillbakablick. Det har nämligen gått exakt 100 år sedan det första rikstäckande kollektivavtalet tecknades i Sverige. Det var resultatet av hård kamp. I mer än fem månader var tusentals arbetare lockoutade. Arbetsgivarna använde sig av strejkbrytare och vräkningar för att knäcka facket och slippa teckna avtal. Det bet dock inte på arbetarnas stridsvilja. De härdade ut då de ville få ett slut på svältlöner och långa arbetsdagar.
Det gäller därför att slå vakt om kollektivavtalen, inte bara i Sverige utan inom hela EU. De skyddar mot social dumping. Det får aldrig bli möjligt att spela ut arbetare från olika länder mot varandra. Människor är inga handelsvaror!