”Terror som drabbar fattiga och mörk-
hyade räknas inte som terrorism”

Flera av mina arbetskamrater är somalier. Det händer att vi tar en kaffe ihop i fikarummet. De sitter helst lite avsides för sig själva. För att slippa svara på frågor.

[Ur nummer: 01/2006] Det är inte lätt att ständigt och jämt behöva svara på varifrån man kommer, vad man tror på och varför man inte äter fläsk. Det tar på krafterna att alltid vara en främling, att inte bara bli tagen för given.
Somalier har ju allt mot sig genom att vara både afrikaner och muslimer. Men ”våra” somalier har det ändå förhållandevis lätt om man jämför med Ahmed Yusuf. Ni vet den där killen som hamnade på USA:s skurklista. Råkar man stå på listan är det kört. Allt tas ifrån dig. Ditt liv. Och du får inte veta varför. Det är det jävligaste. Du får aldrig veta varför ditt liv förtjänar att förstöras.

Och vår svenska regering vars uppgift det är att skydda medborgarna från rättsövergrepp står bara med armarna i kors och ser på. Hade de gjort samma sak om han hade hetat Janne Karlsson i stället för Ahmed Yusuf? Jag tror inte det. Vår regering diskriminerar på grund av ras och religion. År 2005.

Det finns inte ett enda bevis för att Ahmed Yusuf skulle ha haft samröre med terrorister. Han höll på med penningtransaktioner för somalier i exil. Mina arbetskamrater på slakteriet till exempel skickar hem en slant varje månad till sina mindre bemedlade släktingar. Det är de inte ensamma om att göra. Nu har det blivit svårare.
Däremot finns det överväldigande bevis, bortom allt tvivel, för att svenska vapentillverkare exporterat utrustning till amerikanska terrorister. Detta har skett helt öppet, framför medborgarnas ögon. Dessa vapen används dagligen i Irak i terrordåd riktade mot civilbefolkningen. Massakrer, tortyr, lemlästning, våldtäkt. Mer än 100.000 civila har mördats i Irak av amerikanska terrorister. Sjukhus bombas, koncentrationsläger upprättas, vattenreningsverk saboteras. Det finns statistik på allt. Obestridliga fakta.
Ändå har inte dessa svenska vapentillverkare hamnat på någon skurklista för att understödja terrorism. Varför, kan man fråga sig. Jo, kanske är det så enkelt att terror som drabbar fattiga och mörkhyade inte räknas som terrorism medan den som slår mot rika och vita i Västvärlden kallas just så, terrorism.
Smäller det en bomb på Bali, då har man inte attackerat ”oss”, smäller den i Australien är det ”oss”. I Bolivia är det ”dom”, i New York är det ”oss”. Så länge bomberna small i Afghanistan, Pakistan, Marocko och Kenya var det ingen som ställde sig frågan ”Varför hatar dom oss?”

Vart går då gränsen mellan ”oss” och ”dom”? Inte mellan öst och väst eller nord och syd. Gränsen går vid fattigdomstrecket.
De som befinner sig under strecket är ”dom”. De som är över är ”oss”. En blek avspegling av denna gräns finns här i vårt kafferum, mellan somalierna och de andra. Jag har gått över till andra sidan.