Bild:

”Jag skulle inte ha något emot att vara ledig ett par år till”

Det syns spår av hans skapande hand överallt hemma i trädgården: kluriga vindsnurror, fantasifulla spaljéer, ovanliga blommor i metall och andra konstnärliga föremål.

[Ur nummer: 02/2006] Efter 20 år på Zoega kände Åke Axelsson att han behövde komma bort från jobbet. I april förra året tog han friår.
– Det har varit ett lyft, berättar han. Det har fungerat precis som det är tänkt. Jag har kunnat ta en paus från jobbet samtidigt som en långtidsarbetslös kvinna fått chans att komma ut i arbetslivet.
Sitt lediga år har han helt och hållet ägnat åt sin hobby.
– När jag arbetade upplevde jag att jag fick idéer som jag aldrig hade chans att pröva. Det kändes väldigt frustrerande. Nu har jag tid att pröva sådant som dyker upp i huvudet. Innan glömde jag säkert bort hälften av vad jag tänkt när jag fick en stund över att förverkliga det hela.
Jag besöker honom i hans hem i Ramlösa. Han bor i ett charmigt rött tegelhus, inbäddat i grönska fast det är mitt i vintern.
– Det är min frus förtjänst. Hon är florist. Hon vet att välja växter som är gröna även vintertid, säger han.

Glömmer tid och rum
Det är spännande att gå på upptäcktsfärd i deras villaträdgård. För vart man än vänder sig finns Åke Axelssons metallarbeten. Det kan vara sinnrika skapelser som blommor ska klättra på, vindsnurror eller andra alster. Det gäller att titta noga. För med sin brunrostiga färg smälter de ihop med naturen.
I den bortre änden av tomten ligger hans verkstad. I denna låga träbyggnad glömmer han både tid och rum när han kommer igång med sitt skapande.
– Vissa perioder har jag jobbat upp till tolv timmar per dag. Det är roligt när saker växer fram av sig självt. Det är lite spännande att se vart det infall jag fått tar vägen. Men när jag började få ont i knäna så insåg jag att det var dags att ta det lite lugnare.
Han gör saker på beställning men med förbehållet att han vill göra sin egen design, han gör inget efter andras förlagor. Han vill inte bara kopiera vad andra gjort. Han vill göra efter sitt eget huvud, annars är det inget roligt.

Ställde ut på jobbet
Han har inte varit helt borta från jobbet under sitt lediga år. Han har haft kvar sitt uppdrag som klubbordförande och därför haft regelbunden kontakt med arbetsplatsen.
I höstas ställde han också ut sina metallarbeten i matsalen på jobbet. Det var för att visa vad han gör under sitt friår. Det tillhör inte vanligheterna att någon ställer ut på det viset. Vad han vet så var det första gången.
– Det var ingen som sett det jag gjort tidigare. De visste att jag sysslade med något men inte riktigt exakt vad det handlade om. Efteråt var det flera som kom fram och sa att det var häftiga grejor. Själv var jag inte orolig för vad de skulle tycka. Jag ville bara visa vad jag sysslat med och att jag inte legat på sofflocket under min ledighet.
Han konstaterar att det verkar vara så många ser på det, att friåret ägnas åt att ta det lugnt.
– Det är tråkigt att många ser det som en chans att vila upp sig från jobbet genom att man kan ta det lugnt under ett år. Visst kan det ge en kraft tillbaka men jag skulle bli väldigt uttråkad. Själv får jag energi av att göra saker. Kunde jag skriva skulle jag ägna mig åt det, nu har det blivit metallarbeten istället. Huvudsaken är att man får möjlighet att utveckla sig.

Träffades på skolan
Han är född och uppväxt i Dalarna. Där arbetade han i många år som stålverksarbetare.
En dag tog intresset för färg och form överhand. Han bestämde sig för att söka en folkhögskoleutbildning för att lära sig mer.
På folkhögskolan träffade han sin fru och de kom att bosätta sig i Skåne. Men det var inte så lätt att få jobb i södra Sverige som han trott. Arbetsförmedlaren trodde att en plåtslagarutbildning skulle göra susen med hänvisning till hans tidigare yrkeserfarenhet från stålverket.
Innan han hann gå klart utbildningen fick han jobb på Zoega. Men intresset för att jobba med olika metaller var väckt.
– Jag blev fascinerad av vilka möjligheter som detta material bjöd på. Jag började pröva mig fram och blev mer och mer fascinerad av vad som gick att göra.
Det är nu bara ett par månader kvar tills det är slut på hans friår. Det vill han helst inte tänka på.
– Jag skulle inte ha något emot att vara ledig ett par år till. Det är så mycket jag vill göra, som att arbeta i olika material, inte bara metaller utan även trä och glas.