I indiska Goa anordnas flera marknader med alltifrån kryddor, rökelse och vackra tyger.

Vilda hundar, heliga kor och massor av motorfordon. Trafiken är fullständigt crazy. Men det går också alldeles utmärkt att bara ta det lugnt, äta god mat och sola på stranden. I Indien förstås.

[Ur nummer: 02/2006] Solen skiner och det är trettio grader varmt. Fartvinden fläktar behagligt medan de gamla motorcyklarna rullar fram på vägarna i Goa. De liknar mest asfaltsremsor och är inte mycket bredare än vanliga svenska cykelbanor vilket hela tiden skapar dramatik.
Som när bilisten framför i sista sekund tvärnitar för att släppa fram en mötande taxi och ett par rickshas, trehjuliga mopeder. Med halva fordonet ute i terrängen knixar sig föraren förbi den mötande trafiken med bara några centimeters marginal. Det ser fullständigt livsfarligt ut.

Åker varje år
– Man får inte ha för bråttom. På motorcykel känner man friheten och kommer till ställen dit inga bussar går. Ser saker som man hade missat annars, konstaterar Magnus Westlund som tillsammans med flickvännen Sari Mikkonen åkt till Goa varje vinter i över 15 års tid.
Med hojens hjälp har paret sett mycket av det stora och fascinerande landet. Besökt teodlingar och kryddplantager, kört i bergskedjor och varit uppe i små bergsbyar.
Så är också mopeder och lätta motorcyklar ett populärt fortskaffningsmedel. Överallt susar det fram folk på moderna fordon som på vägarna möter det genuina i form av oxkärror, handdragna vagnar och kvinnor i vackra färgsprakande saris. Och fortfarande används elefanter som arbetsdjur.
Som bilist eller mc-förare får man dock hålla tungan rätt i munnen. När som helst kan apor, getter och vilda hundar komma framspringande och överallt traskar kor omkring. Kossorna är heliga och får göra precis som de vill.

Tutan är livsviktig
Som om det inte vore nog kör många medtrafikanter rätt ut på vägen utan att se sig för medan fotgängarna promenerar över utan att titta. På något mystiskt sätt verkar ansvaret ligga hos den som redan befinner sig på vägen. Därför är tutan livsviktig och används så fort man vill att någon ska flytta på sig. Det vill säga nästan hela tiden.
– Men man är välkommen överallt, folk är gästfria och hjälpsamma. I små byhålor kan man bli veckans händelse och då vill alla komma och titta på en. Men det har blivit mycket vanligare de senaste tio åren att västerlänningar upplever Indien på hoj, berättar ”Strokarn”, som i Goa lever ett avslappnat semesterliv.
Vid den här tiden på året är det indiska klimatet perfekt med solsken och värme varenda eviga dag.