Livsmedelsindustrin är utsatt för en allt hårdare internationell konkurrens. Det är bekymmersamt. Ännu mer bekymmersamt är det sätt som arbetsgivarna väljer att hantera krisen på.

[Ur nummer: 02/2006] Det verkar som om Livsmedelsföretagen, Li, ger sina medlemmar, det vill säga arbetsgivarna, rådet att flytta fram sina positioner så mycket de kan. Det handlar inte längre om att lösa sakfrågorna på arbetsplatserna utan om att stärka den egna makten och hämta hem kortsiktiga besparingsvinster.
Vad livsmedelsindustrin behöver är inte åtstramning och kostnadsjakt som drabbar livsmedelsarbetarna. Vad industrin behöver är kreativitet, nyskapande, framtidstro och bra chefer.

För att en sådan miljö ska uppstå så behövs konstruktiva synsätt från båda parter, men från arbetsgivarnas sida är det bara formalia som gäller. Jurister sätts på att tolka lagar och avtal och gör det på juristers vis. Det innebär att man glömmer bort den lösning som båda parter skulle tjäna på. Det har nu gått så långt att Livs förklarat att förbundet inte längre tycker att det är meningsfullt att delta i gemensamma arbetsgrupper med motparten Li för att lösa svåra frågor.

Arbetsgivarna verkar ha svårt att se hur besluten påverkar deras anställda på det mänskliga planet. Det är bara makt och ekonomi som det handlar om.
Jakten på kostnader blir en jakt på de anställda. Löner ska sänkas, arbetstider läggas om. Det tas ingen hänsyn. Det finns ingen empati. De som tar besluten lever i en skyddad värld. De lever utan ekonomiska problem och bryr sig bara om den egna karriären. De bor segregerat. Bland andra som också är besuttna långt ifrån den värld som är deras anställdas vardag.
På Swedish Meats i Kristianstad råder redan fullt krig. Tio styckare sägs upp utan lön. Varför? Jo, ledningen vill med denna maktdemonstration tvinga fram en lönesänkning för bogstyckarna. Det ingår i en strategi som syftar till en sänkning av kostnaderna med 20 procent. Det är klart att styckarna blir förbannade. När de inte accepterar en lönesänkning blir de uppsagda. Vad är det för personalpolitik? Inte undra på att arbetskamraterna i protest lade ned sina knivar och vägrade att fortsätta arbeta. Det är svårt att bli kränkt utan att till slut reagera hur mycket fredsplikt som än råder.
På Carlsberg i Falkenberg cirkulerar spontana protestlistor efter det att arbetarna tvingats jobba mer utan att få betalt för det. Över 200 arbetare har skrivit på. De är arga för egen del men också för att de ser att företaget missköts.
Det som Livs slåss för är att medlemmarna ska få en schysst behandling. Arbetsgivare har inte rätt att bryta mot lagar och ingångna avtal i sin jakt på kostnader. Det handlar också om att vara så framsynt att man inte alltid måste tolka lagar och avtal till egen fördel. Det gäller att också tänka efter hur detta agerande slår.

Bra och engagerade arbetsgivare behövs för att branschen ska ha en framtid, men det behövs också livsmedelsarbetare. Utan deras yrkeskunskaper och deras slit står produktionen stilla. Tyvärr tillmäts arbetarna så liten betydelse. De betraktas ofta som utbytbara. Samtidigt finns mycket kunskap som inte tas tillvara. De ställer upp. Klagar sällan. Håller sig på mattan. De blir sällan förbannade och slår näven i bordet. De tar mycket sällan till otillåtna stridsmedel. De respekterar fredsplikt och ingångna avtal. Men vad har de för det? Var finns respekten?