På skånska Revingehed går tusentals djur ute året runt och håller ett enastående landskap öppet och rikt på växter, fåglar och småkryp. En miljö som av EU utsetts till Natura 2000-område, med unika kvaliteter för både folk och fä.

[Ur nummer: 03/2006] Nu hotas allt detta av den nya Djurskyddsmyndigheten i Skara. En handläggare, stödd av sin vice generaldirektör, har fått för sig att även djur som avlats för utegång måste skyddas mot väder och vind på ett enda obligatoriskt sätt: Ligghallar, med tre väggar och tak!

KC Ranch drivs av veterinären Kerstin Dahlgren. Tillsammans med maken har hon i många år ansökt och fått dispens från att bygga sådana ligghallar i landskapet. Dispensen har getts av Jordbruksverket, den myndighet som tidigare ansvarade för kontroll av djurs hälsa och välfärd. Lunds kommuns djurskyddsinspektör liksom Skånes länsveterinärer utövar den direkta tillsynen på företagets skötsel, och de har nyligen upprepat sin bedömning: Högsta betyg!

Men dessa expertutlåtanden från ort och ställe – som enligt förordningen skall kunna räcka för dispensgivning – hjälper inte ett skvatt. Djurskyddsmyndigheten tar inte argument, den ids inte ens att besöka Revingehed, utan gör sin tolkning av djurskyddskvalitén på kansliet hemma i Skara – med hjälp av fotografier. På grundval av denna teoretiska bildtolkning förkunnar man sin dom: Djuren saknar skydd för väder och vind och en torr liggplats. Ligghallar skall byggas, basta!
KC Ranch har överklagat beslutet, och fått stöd av kommun och länsstyrelse, naturvårdare och fältbiologer. Kammarrätten har dock gått på Djurskyddsmyndighetens krav, och ärendet har nu landat i Regeringsrätten.
Vad händer då om Kerstin i Revingehed tvingas bygga de totalt cirka 450 meter långa ligghallarna för sina djur – och köpa halm att strö på golvet? Svaret är att hon får en rad problem, utöver ekonomiska bekymmer i en redan hårt konkurrensutsatt bransch. Troligen skulle man behöva överge sin Krav-status eftersom det i Skåne inte finns tillräckligt med ekologiskt odlad halm. Djuren kommer förstås även att äta av halmen i hallarna, vilket minskar betestrycket ute i landskapet. Och ökar koncentrationen av spillning, med uppenbar risk för övergödning och kväveläckage.

Och allt detta utan att det går att vetenskapligt bevisa att djurhälsan gör några som helst vinster! Däremot hotas riksdagens mål om att naturbetesmarker med rika biologiska och kulturhistoriska värden skall hållas öppna och i god hävd. Något som står och faller med bete och en lönsam nötköttproduktion. Men redan idag är köttimporten som bekant drygt 40 procent, och med fördyrande krångelkostnader av det slag jag här beskrivit kan det krisa rejält för svenska djurbönder.

I min utredning Bilen Biffen Bostaden la jag i
somras en rad förslag om en ”svensk pampasbiff”, för att värna lokal produktion och vackra landskap. Men med gamle miljöpartisten Matz Hammarström som generaldirektör för Djurskyddsmyndigheten kan allt detta bokstavligt talat gå åt skogen!