Kulturjournalisten och före detta kocken Bo Ludvigsson har läst Gunnar Brulins nya bok om ”billig” mat

Boktitel: Billig mat – en dyr affär. Om matmakt och behovet av medvetna konsumenter.
Författare: Gunnar Brulin.
Premiss förlag, 2006

[Ur nummer: 06/2006] Nu håller festbudgeten! Tänk, kycklingben för bara 14:90 kilot! Blir jättegoda marinerade och grillade, och kompletterar den gravade norska laxen perfekt, tänkte jag snabbt och slog bort nästa tanke: Det är inte rimligt, nej, det är omöjligt att sälja kycklingben så billigt…någon annan än jag måste betala…
Föste fort ner åtskilliga kilon fryst pippi i korgen och löpte mot kassan. På partyt glad ända tills kära vännen frågade: Är det kravmärkta kycklingben? Öh, njae…inte direkt. Då tar jag lax, sa hon som bara äter kravmärkta djur fastän hon inte har råd. Nästa gång vi ses ska hon få Gunnar Brulins bok Billig mat – en dyr affär som present.

Tummen i ögat
Inte för att hennes kravkött är dyrt – för det är det, relativt sett – utan för att hennes konsumentmedvetna principfasthet är av det slag som skulle kunna bidra till den konsumentrörelse vi inte har, men kunde göra motstånd mot mat-oligarkernas framfart om den fanns. Kunna sätta tummen i ögat på den inköpschef på Axfood, som hyllar McDonalds-konceptet. På de Coop-direktörer som vill få oss att tro att deras EMV-mat är unik fastän producerad av samma fabrik som gör Icas.
Sätta tummen i ögat på Icas vd som höstar in 25 000 om dagen i lön samtidigt som affärsidén gör folk arbetslösa och får fisken att åka tur/retur Kina innan den hamnar i frysdisken som fiskpinne. I ögat på dem som säljer samma bordsvatten från samma tillverkare fast med olika etiketter.
Sverige behöver en stark konsumentrörelse, uppvuxen underifrån utifrån ett engagemang som inte bara handlar om mer mat för mindre pengar utan om bra mat till schyssta priser, tillverkad på rättvisa och rimliga villkor, så långt från rovdrift på människor och miljö som möjligt. Kanske den till och med kunde få dagspress, radio och tv, att kontinuerligt och folkbildande skildra lågprisernas baksida: orimliga arbetstider, fabriksutslagningar, livsmedelsmanipulering, usla och hälsofarliga arbetsmiljöer, sambandet matkvalitet, livskvalitet och produktionsförhållanden etcetera. Samt visa på alternativ.

Många perspektiv
”Vill konsumenterna ha mat med högre kvalitet kan också produktionen utvecklas”, slår Gunnar Brulin fast. Konsumentperspektivet löper alltså som en röd tråd genom hans innehållsrika bok, resultatet av reportageresor och tidigare artiklar i Mål & Medel.
Där finns givetvis åtskilliga andra perspektiv som sätter igång tankeprocesser: naturligtvis ett fackligt perspektiv, men också ett miljömässigt, ett näringspolitiskt och ett hälsopolitiskt på såväl regional och nationell som global nivå och så vidare. Dessutom finns ett juridiskt perspektiv. Det är ju märkligt att svensk lagstiftning är så partisk till industrins fördel jämfört med den belgiska, som följer EU:s lagstiftning på området, när det gäller anställdas skyldighet att slå larm om hälsofarlig livsmedelshantering på en arbetsplats som tillverkar just livsmedel. Bodström, hallå?!
Boken är som en thriller. Med starkt engagemang och personligt förankrat tilltal presenteras obehagliga siffror och alarmerande fakta i ett samhällsekonomiskt sammanhang på både makro- och mikroplan.
Man får, om uttrycket tillåts, kött på benen. Förstår varför utbudet av livsmedel smalnar av, varför grossister inte vill att konsumenten ska veta var EMV-varan tillverkats eller monterats ihop. Men man förstår inte varför lagen tillåter att man inte får veta det.
Och man förstår absolut inte varför internationell lag tillåter att lågavlönade kvinnor i Brasilien måste få liv och lemmar förstörda för att jag ska kunna köpa billig kyckling på andra sidan jordklotet. En fågel som i värsta fall har tinats upp, sprutats full med grisproteiner och frysts om!

Makter utan eget ansvar
Gunnar Brulins bok synliggör många av de mekanismer och de makter (läs utbytbara direktörer u.p.a.) som dikterar villkoren för produktionen av det viktigaste som finns. Aldrig mer att jag köper kycklingben för 14:90 kilot. Spräcker hellre budgeten även då jag inte har någon. Eller tänker alternativt.