Nu sitter man här på Brunnsvik igen. Denna vända av LO:s ombudsmannautbildning är snart till ända. Det är inte utan en känsla av vemod jag nu ska lämna de 20 kamrater som jag studerat ihop med under sammanlagt 9 veckors internat. En av veckorna var vi i Bryssel.

[Ur nummer: 06/2006] Det är alltid roligare när det är tvärfackligt. Man lär sig hur det fungerar inom andra förbund och hur de ser på olika sakfrågor. Byggnads har varit överrepresenterat med 11 aspiranter av 21. Inom andra förbund är det dess-utom så att de flesta redan är ombudsmän alternativt har ett jobb på gång. För mig och Petter (van der Zwan) är det mer ovisst. Det har dock visat sig att vi inom Livs har en mycket bredare bakgrund, både praktiskt och teoretiskt.

Men varför ger jag mig nu på denna utbildning? Jag kände att efter att ha förhandlat i arbetsrätt på heltid i snart sex år, tillsammans med arbetet att utveckla den fackliga idén lokalt, så kändes detta som ett naturligt steg. När jag dessutom blev av med jobbet under våren 2004 och insikten infann sig att jag inte kan vara kvar på Carlsberg till pensionen, så blev det än mer aktuellt. Det var med en väldigt angenäm känsla som jag fick beskedet av att ha blivit antagen.
Efter sammanlagt 16 veckor, varav 7 veckors praktik på avdelning Syd, så väntar nya möjligheter. Det är med viss spänning jag ser på den framtida tillvaron inom den fackliga sfären. Kanske blir jag ombudsman på Livs eller så uteblir den möjligheten och jag får jobb inom ett annat förbund. Det är dock inget jag funderar på nu.

Hur kombinerar man en utbildning av denna dignitet med ett lokalt förtroendeuppdrag? Det valet jag gjorde är inget jag vill rekommendera. Jag har kört mitt uppdrag som klubbordförande och koncernfacklig ordförande parallellt med utbildningen. Detta har inneburit att jag antagligen har nosat på den berömda väggen, men det som inte dödar… Det har gett så mycket och varit så oerhört lärande.

Detta är en utbildning i särklass. Att den dessutom varit förlagd till Brunnsvik gör inte saken sämre. Jag har alltid varit en flitig gäst på Örenäs men jag kan varmt rekommendera ett besök på Brunnsvik. Det är verkligen så här man inbillar sig att en facklig folkhögskola borde se ut.
Så till dem som funderar över steget att omvandla sitt förtroendeuppdrag till en livsstil så kan jag bara säga: Gör det! Men att jobba som ombudsman eller verka som förtroendevald är inte att jobba. Det är ett sätt att leva.