[Ur nummer: 10/2006] Akta på er, fräser Lusen dagen efter valet. Ni skymmer spegeln. Jag måste se hur jag tar mig ut. Klär jag i mittbena eller borde jag anlägga lugg? Vad säger ni? Var ärliga nu. Det här är viktigt, för efter valnederlaget måste vi åter lägga beslag på mitten i politiken. Jag känner att jag står allt mer till mitten om mitten.
– Men snälla lusen. Det där låter inte särskilt logiskt. Dessutom är det med ditt utseende slöseri med tid. Du har inte så mycket att hoppas på. Du är inte vacker och kommer aldrig att bli det.
– Fy vad ni är elaka. Är det något som jag förstått av årets val så är det att utseendet spelar roll, inte kön, absolut inte klass, inte heller kultur. Ålder är i och för sig också viktigt, men i slutänden är det ändå hur man ser ut som gör skillnaden och med en mittbena känner jag mig säkrare och något mer till mitten.

– Lägg av. Det är faktiskt politiken som räknas. Om du har hjärtat till höger eller vänster.
– Tror ni ja. Nej, jag lovar att det var Reinfeldts pepparkaksbruna ögon som gick hem i stugorna. Och på det sätt han lade huvudet på sned. Visst var det gulligt. Tala om att charma väljarna. Och dessutom stod han mitt i mitten.
– Vad är det nu du försöker säga?
– Jo, ska du gå hem som politiker så gäller det att vara mån om sitt utseende. Ta Thomas Bodström till exempel. Han hade inte haft en chans att bli partiledare om han inte var så snygg.
– Ja, i den konkurrensen står du dig som sagt slätt. Men du hade väl inte på allvar tänkt att slå dig in på den politiska banan? Lusen, bespara oss detta.
– Om ni nu nödvändigt vill veta så planerar jag faktiskt att göra politisk karriär. Och då är det inte först och främst en plats i riksdagen jag strävar efter, utan en plats i regeringen. Det är visserligen fyra år dit men det gäller att börja i tid.
– Men lusen, du företräder ju inget politiskt parti. Du vet ju inte ens vad du tycker från den ena dagen till den andra.
– Det är jag inte ensam om. De flesta verkar ju rätt vilsna. Men lova saker kan jag ju alltid göra. Bara man inte sticker ut för mycket på någon kant. Det är ju det som politik går ut på. Att erövra mittenväljarna.

– Nu är du allt bra cynisk. Du har inte en chans.
– Samma sade man om Sverigedemokraterna. Men titta nu, de är på god väg att ta sig in i riksdagen. Kan de så kan jag. Och till skillnad från dem har jag åtminstone mer än en politisk åsikt. Eller hur?