På Västkustfilé kan de anställda välja och vraka bland olika arbetsskor

Att ha bra arbetsskor är viktigt. På Västkustfilé i Varberg är det något som det inte snålas på. Här har alla anställda bra på fötterna, och inte bara ett par utan två, tre, fyra, ja till och med fem par arbetsskor.

[Ur nummer: 11/2006] Det här med fria arbetsskor är ingen självklarhet. Fastighetsanställdas förbund har slagits för fria arbetsskor för städarna i mer än 30 år utan resultat. Och när Seko kom överens med Posten om fria arbetsskor för brevbärarna för fem år sedan betecknades det som en jordskredsseger.
Livsmedelsarbetare har haft rätt till fria arbetsskor enligt livsmedelslagen. Den 1 januari i år ändrades lagen så att det inte längre klart framgår att arbetsgivaren ska stå för skor. Livs övervägar nu att ta med detta i förbundets avtalskrav, se separat artikel.

Olika skor i olika zoner
På Västkustfilé har dock arbetarna all anledning att vara nöjda. Företaget, som är familjeägt, brukar nämnas som det goda exemplet när det gäller arbetsskor. De anställda får vad de vill ha, det är bara att beställa och de flesta har minst tre par.
– Vi har inga problem att få igenom våra önskemål. Jag har själv fyra par skor och har nyligen beställt ett femte, berättar Per-Ola Karlsson, Livs klubbordförande.
Att hålla reda på alla dessa skodon är en historia för sig. Det krävs att de är ordentligt märkta.
– Det kan ibland vara rena cirkusen. Framför allt står besökskorna aldrig på rätt ställe. För dem som ska städa skapar det problem när det står skor som ingen vill kännas vid. Men överlag fungerar det bra, säger han.
Ett skäl till de många skorna är kvalitetssäkringssystemet, BRC, som gör att produktionen är indelad i olika zoner.
I svart zon är det svarta träskor som gäller, i vit zon är det vita skor som gäller. I de mer blöta delarna av fabriken krävs stövlar.
Utöver detta finns individuella behov, en del vill ha mjuka skor på hårda underlag, en del gillar mer sandalliknande medan andra vill ha mer rejäla.
– Att ha rätt typ av skor är viktigt. Har man fel skor så spänner man sig och det ger arbetsskador. Det här är vår arbetsgivare väl medveten om, säger Per-Ola Karlsson.
Nyligen satsade man också på lite dyrare stövlar till alla anställda då dessa stövlar med en speciell sula ansågs bättre på hala underlag.
– Hos oss är ju golven nya och inte speciellt hala, men det finns förstås alltid en halkrisk. Till exempel när det kommer fiskrens på dem, förklarar han.
Västkustfilé är bland de största fiskberedningsföretagen i Sverige. Det är fisk, färsk och fryst, som förädlas. Det handlar främst om torsk, Alaska polack, sill eller strömming. Det som görs är filéer, panerad fisk och toppgratänger.
Per-Ola Karlsson är förutom klubbordförande även huvudskyddsombud. Dessutom är han regionalt skyddsombud och strävar efter att det egna företaget ska vara en mönsterarbetsplats.
– Jag tänker arbetsmiljö så det står härliga till. Det finns med i allt jag gör.

”Bra skor A och O”
Inne i produktionen, i den vita zonen, träffar jag Hassan Haki. Han har under årens lopp dragit på sig en hel del arbetsskador. Även han är mycket engagerad i arbetsmiljöfrågor. Inte minst bra skor är A och O, säger han. Själv har han fyra skor som han växlar emellan.
– Nyligen beställde jag ytterligare ett par för jag har ont i ryggen. De stumma golven är ett problem och jag hoppas att mjukare skor ska vara lösningen på detta.
Han har funderat mycket på vad som gör att man blir utsliten. En viktig faktor som han ser det är tempot, och att det är viktigt att inte jobba fortare än vad kroppen klarar av. Han är tacksam över att de inte arbetar på ackord.
– Det gäller att hitta ett tempo som gör att kroppen inte tar allt för mycket stryk. Det här med hastighet är viktigt. Det gäller att ha krafter kvar när man kommer hem.
Han visar bandaget kring handleden. Han har ont efter många års slit, läkaren vill operera men det vill inte Hassan.
Han tycker att han är för gammal. Han kan dock inte jobba i produktionen på samma sätt som tidigare, fungerar istället som lite allt-i-allo.
Den här dagen hjälper han till vid linjen där Maria Rodriguez står och väger upp frysta torskblock i lådor.
Hon funderar en stund innan hon svarar hur många skor hon har. Tre par kommer hon fram till. Det är stövlarna hon använder mest. Det som hon helst talar om är annars betydelsen av rotation.
– Det är bra för det är tufft att stå på samma plats hela tiden. Det gjorde vi mycket förr i den gamla fabriken.
I ett rum intill, i en del som kallas köket, arbetar Ismeta Beslagic.
– Jag har bara två par skor, säger hon med ett sorgset leende.
Hon kan inte jobba på så många andra ställen än just här. Tidigare jobbade hon med att filea fisk för hand.
– En dag hade jag så ont att jag inte kunde greppa tandborsten. Då förstod jag att något var fel. Jag trodde först att det skulle gå över men det gjorde det inte.
Hon har till skillnad från Hassan gått med på operation. Det har hjälpt till viss del mot värken. Men hon har svårt att utföra tyngre jobb med händerna. Här i köket, där hon blandar till fisksmet, fungerar det någorlunda bra.

Råder råvarubrist
Jag går en trappa ner till filéteringshallen som anses vara fabrikens hjärta. Här ligger fabrikens största sluss, det vill säga ett rum där skobyte och handtvätt sker. Här brukar vara fullt med skor på hyllorna när alla linjer är igång. Den här dagen är det dock glest mellan skoparen. Det råder råvarubrist och bara en av fyra linjer är igång. Det är här som fisken tas emot.
Här arbetar Thomas Dragstedt. Han matar in färsk torsk i en filémaskin. Det bullrar rätt rejält. Lite motvilligt drar han upp det vita förklädet så att jag kan se stövlarna. Han skulle dock vilja visa upp dem i ett mer rent tillstånd.
– Jag har valt dem själv, säger han stolt. Det är specialstövlar med stålhätta. Det är bra om man tappar något på foten.
Han är den som jobbat längst, i 19 år har han varit anställd. Han kan det här med arbetsmiljö då han har ett förflutet som huvudskyddsombud.
Inte långt därifrån, i sorteringshallen, arbetar Jongjit Mansri. Hon står på en gummimatta och väger upp färska torskfiléer i 3,3 kilos lådor.
– Det är stor skillnad att stå på en mjuk matta och jobba mot att stå på ett hårt golv, säger hon.
Skrattande visar hon upp sina stövlar som hon är mycket nöjd med. Utöver dessa har hon ytterligare två par skor.
– Vi har bra med skor. Och trivs man inte med dem man har är det bara att beställa nya. I de här stövlarna har jag en extra sula. Det är en vanlig sula men jag vet de som har fått formgjutna om de har velat ha det, säger Jongjit.

Fryser in filéer
Inte långt ifrån henne jobbar Nadida Hoxha. Hon står tillsammans med två andra kvinnor och vänder upp strömmingsfiléer på ett löpande band. Filéerna ska frysas in till restauranger och storkök.
– Jag har nya stövlar. De är jättebra. Ett tag var de försvunna. Det var en arbetskompis som tog fel. Det händer ibland för det är många som har samma storlek. Det är dock inget större problem. Vi har namn på så det brukar reda upp sig ganska snabbt.