Pang på rödbetan

Regi: John Cameron Mitchell * Skådespelare: Sook-Yin Lee, Paul Dawson med flera.

[Ur nummer: 12/2006] Det är pang på rödbetan från start. En akrobatisk man låter videokameran rulla medan han försöker suga av sig själv. Extremt viga är också mannen och kvinnan som verkar inspirerade av indiska sexhandboken Kama Sutra. Tre män i trekant sjunger den amerikanska nationalsången i varandras rumpor, en professionell dominatrix piskar en yngling. En kvinna jagar orgasm på egen hand, en hoper människor leker ormgrop på klubben Shortbus. På riktigt. I närbild.
Upprörande? Inte direkt. Pornografi? Nej då. Shortbus är ingenting konstigare än en film som visar att sexualiteten kan vara ett uttryck bland flera för människors eviga längtan efter lycka och gemenskap med andra.
Det är en historia om hur rätt vanliga människor längtar efter mening i ett ändlöst universum. Som i filmen symboliseras av ett New York i papier-maché.
Shortbus får åskådaren att fundera på normalitet och tabun, moral och omoral, kanske också på skenhelighet och filmens filmiska motsats: våldsaction.
Mitt bland alla dessa sexualakter av varjehanda slag är Shortbus ett rörande, ibland nästan gulligt, relationsdrama. Det kunde förstås ha varit lite mer djuplodande men här går humor före djupsinne, direkthet före komplexitet. Det blir ofta tragikomiskt, ibland festligt. Fast allra mest är det amerikansk filmromantik, faktiskt.