Bild:

”Det finns fler tomtesamlare. Efter ett tag så lär man sig känna igen dom…”

Det sägs att somliga har tomtar på loftet. En del har väldigt gott om dem, som Per Olov Knuts. Det finns knappt en vrå i hans hus där det inte tittar fram en liten varelse med röd luva.

[Ur nummer: 12/2006] Det lackar mot jul. Men hos Per Olov Knuts är det jul jämt. Han är en stor tomtesamlare. Det är framför allt porslinstomtar som han samlar på. Det var egentligen hans fru som samlade på dem från början. Hon fick en tomte i present av honom 1969, sedan var det kört. Och efter en tid blev det ett gemensamt intresse. Men sedan 2000 är han änkling och har fortsatt samlandet på egen hand.
Det första som möter en när man stiger in i villan i Borlänge är ett vitrinskåp med hundratals tomtenissar. Oj, tänker man, vilken samling. Han har dock ett antal liknande skåp med minst lika många tomtar. Och han ser rätt full i sjutton ut när han öppnar en av husets garderober. Där finns om möjligt ännu fler tomtar än i vitrinskåpet strax intill.

Trädgårdstomten ett misstag
– Jag vet inte hur många tomtar jag har. Jag har tappat räkningen. Men minst 1500 tomtar har jag, så mycket kan jag säga.
Det är allt från pyttesmå, som man nästa behöver förstoringsglas för att se, till ganska så stora, som trädgårdstomten som står och skäms i ett hörn.
– Det var egentligen ett felköp, berättar han. Jag samlar inte på sådana. Det bara blev så.
Ingen är den andra lik. Den röda tomteluvan och i viss mån skägg är det enda som går igen hos dem alla. En del från tidigt 1900-tal kan man nog säga är rena antikviteter.
– Det går ganska lätt att se vilka som är de äldsta, det är de som är arga. De som ser snälla ut är nyare. Det var Jenny Nyström som introducerade den snälla tomten i Sverige, berättar han.
Och knappt några är från senare år, nej, nytillverkade tomtar har han inte så mycket till övers för.
– De är inget kul. De flesta jag har är tillverkade på 50-talet eller tidigare.
Han har lagt ner ganska så mycket pengar på sin samling, från 100 kronor upp till 1 000 kronor. Han brukar köpa in dem på auktioner eller på antikmässor, inte bara i Sverige utan även utomlands.
– Det finns fler tomtesamlare. Efter ett tag så lär man sig att känna igen vilka de är. Då vet man om det är lönt att bjuda eller om det är lika bra att ge upp med en gång.
* Finns det några drag som går igen bland samlarna?
– Vi är väl ganska galna, säger han och skrattar. Jag brukar säga att alla samlare är det i mer eller mindre utsträckning. För varför håller man på så här? En förklaring är att jag är född i kräftans tecken. Det brukar vara kännetecknande för oss samlare. Kräftor har svårt att göra sig av med saker.

Klappar till barnen
Han visar en liten porslinstomte som han har ett speciellt förhållande till. Den fick han när han var 5-6 år av en kamrat. Som 15-åring klädde han tillsammans med samme kamrat ut sig till tomte. Med facklor som lös upp vägen färdades de i släde dragen av häst och delade ut klappar till barnen i byn.
– Det gjorde vi i flera års tid. Från början var det en kusins familj som bett att vi skulle dela klappar men det spred sig och det var ganska många familjer som vi fick detta uppdrag av. Det var kul att se minen på barnen när vi knackade på och de inte förstod vem det kunde vara eftersom ju alla var hemma.
Det är dock länge sedan. Han har nu hunnit fylla 60 år. Men visst är det fortfarande lite av tomte över honom. År av samlande har kanske satt sina spår. Han är till yrket konditor. Han hann jobba som det i 40 år, tills Juvelbageriet där han jobbat lades ner 2000. Han har inte gått arbetslös någon längre tid utan har hankat sig fram på olika sätt, som han själv uttrycker det.
Just nu leder han ett projekt för långtidsarbetslösa som är finansierat med EU-medel, ”När radion ger jobb” heter det. Tanken är att de arbetslösa ska göra egna radioprogram och i samband med det knyta kontakter som förhoppningsvis ska leda till att de får arbete. Framtiden för projektet är dock osäker på grund av de ändringar i a-kassan som den borgerliga regeringen vill genomföra.
Han är också avdelningsordförande i Livs avd 10 Gävle-Dala och det tar en del tid i anspråk.
– Förutom tomtar har jag i stort sett bara fackliga frågor i huvudet, säger han.