Varje år har har kvällstidningarna kört tårdrypande kampanjer för sänkta bensinpriser. Nu, i november 2006, ber de plötsligt sina läsare rädda planeten och mänskligheten – från bensinavgaser och klimatkollaps!

[Ur nummer: 12/2006] En omvändelse från roten? Man kan hoppas det! I så fall är det bland annat Nicholas Sterns förtjänst, den före detta världsbankekonomen, numera rådgivaren åt Tony Blairs regering. För några veckor sedan chockade han världen med sin 700-sidiga expertrapport om klimatet. En vitbok om extrem torka, fruktansvärda översvämningar och hundratals miljoner ”klimatflyktingar” som flyr undan svält och katastrofer. Om dråpslaget framförallt mot Afrika, men också mot människors vardagsliv i USA och Europa.

Om världen fortsätter att köra ”business as usual”, skriver Stern, så kommer klimatskadorna år 2050 att kosta mänskligheten i runda tal 50 biljoner svenska kronor. Ekonomin kollapsar som efter ett världskrig. Eller som under depressionen på 1930-talet.
Om världssamfundet däremot genast börjar vidta kraftfulla åtgärder blir kostnaden för att successivt hejda och förebygga klimatskadorna högst rimlig, cirka 1 procent av BNP varje år.

Kyotoprotokollet kräver att den rika världen skall minska sina utsläpp av växthusgaser med drygt 5 procent, jämfört med 1990. Ett blygsamt, men i sig viktigt mål, som dock tyvärr knappast kommer att nås. Storbritanniens finansminister Georg Brown, som möjligen blir Blairs efterträdare, gick före Nairobi ut och föreslog att världen till 2020 måste minska sina utsläpp med 30 procent. Men mötet kom tyvärr inte alls till den konkretionen; hoppet står nu till den översyn av Kyotobeslutet som skall göras till nästa stora klimatkonferens 2009.

Sverige är en liten nation i sammanhanget. Men också vi lever över våra tillgångar, till exempel när det gäller förbrukning av klimatpåverkande olja och bensin. I rapporten På väg mot ett oljefritt Sverige föreslår bland andra Volvochefen Leif Johansson att vi snarast måste få en betydligt bränslesnålare bilpark med förnybara bränslen som kan produceras ur skog. Men också på den åkermark som Europa nu ställer av för att ta bort överskottsdumpningen av mat i fattiga länder.

Privat kan vi på flera sätt bidra till minskade klimatutsläpp: Pendla kollektivt till jobbet (om det går!), satsa mer på tjänstekonsumtion på bekostnad av prylar, byt oljepannan mot värmepump eller fliseldning, kanske i kombination med solvärme (här finns statliga stöd att få, kolla med kommunens energirådgivare). Välj naturbeteskött i frysdisken – och så mycket närproducerat som möjligt.
I min bok Jorden har feber visar jag att en ”lokal frukost” representerar drygt 1 ml dieselolja i alla led – medan en internationell dito med tropiska juicer mm har krävt uppemot sju deciliter dieselolja från jord till bord.