Vi skriver ofta i Mål&Medel om nedläggningar, uppsägningar och konkurser. Det är vanligt inom livsmedelsindustrin. Det är inget som livsmedelsarbetarna rår för. Tvärtom är de en utsatt grupp som tvingas till tragiska erfarenheter, när deras dagliga slit inte längre är lönsamt.

[Ur nummer: 12/2006] Ändå ska livsmedelsarbetarna i det borgerliga a-kasseförslaget straffas för att de jobbar inom en bransch med hög arbetslöshet, dels genom förhöjd egenavgift till a-kassan dels genom sänkta ersättningsnivåer.
Svensk fackföreningsrörelse har med all rätt riktat hård kritik mot de planerade försämringarna. Det regeringen gör är att slå mot dem som redan är hårt drabbade.

De förhöjda egenavgifterna ska ge 10 miljarder i ökade intäkter till staten. Dessa pengar ska finansiera de beslutade skattesänkningar som väntar alla med jobb, de ska belönas och de arbetslösa ska bestraffas. De får nu höra att det är deras eget fel att de inte har något jobb, att de förmodligen har haft det för bra. Att socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik har varit allt för human. Nu ska snaran dras åt, först får arbetslösa 80 procents ersättning, sedan 70 procent för att sedan hamna på 65 procent.
Den enskilde individen drabbas hårt och kvinnor allra hårdast eftersom de i högre utsträckning än männen arbetar deltid. Dessutom riskerar den svenska modellen att dö sotdöden när lönerna pressas ner i botten. Det blir så dyrt att vara med i facket att delar av arbetsmarknaden riskerar att bli oorganiserad.

Våra kollektivavtal bygger på ett löfte mellan medlemmar att inte arbeta under sämre villkor eller till lägre lön än de andra. Frågan är hur många arbetslösa som klarar av att hålla löftet under hotet av att hamna i socialbidragssvängen. Hur många arbetslösa kommer inte att tvingas ta låglönejobb som till exempel hushållsnära tjänster?

För den som minns den förra borgerliga regeringen är det lätt att vara efterklok. Kraftigt höjda egenavgifter till a-kassan försökte sig regeringen Bildt på redan i början av 1990-talet. Syftet var det samma – att försvaga facket och pressa lönerna neråt. Planerna stoppades i elfte timmen när den akuta ekonomiska krisen ledde till samarbete över blockgränsen.
Den borgerliga attacken mot a-kassan på 1990-talet borde ha gett alla som värnar om facket en tankeställare. Hur skyddar man sig mot liknande angrepp i framtiden?

Nu liksom då talar de borgerliga om att införa en obligatorisk a-kassa. Kanske ska de förstatliga den. Lite märkligt när valfrihet och privatisering i andra fall är borgerliga mål. Det som nu står för dörren är dock kraftigt höjda fackavgifter som en följd av förhöjd a-kasseavgift.
Nu prövas den svenska fackföreningsrörelsen. Har den medlemmarnas stöd? Jag tror det.
A-kassupproret växer sig allt starkare. Många kommer att demonstrera den 14 december. Kanske kan protesterna få riksdagen, som ska fatta beslut den 20 december, att besinna sig och rösta ner förslaget?