[Ur nummer: 01/2007] När lukten av griljerad skinka och granbarr börjar bli besvärande vaknar Lusen till liv i redaktionssoffan och kniper med sina glada, arga och äckliga pepparkaksögon. Han frågar:
– Vem är jag?
Man kan tycka att Lusens vid sin ålder och med sin erfarenhet av det redaktionella livet borde veta det, men så är alltså inte fallet.
– Jag har googlat mig själv, säger han, och nu vet jag lite mer. Jag vet att jag är arg.
– Är du arg?
– Jag skrev det och fick 45 000 träffar. Det är fler träffar än när jag präntade ”Jag är äcklig”. Det gav bara 5 480 träffar, och det är jag tacksam för, eftersom många av dessa träffar var genanta och jag kände mig förolämpad. Jag tänker inte ge exempel. Jag känner mig som Höna böna.
– Vem är det?
– Hon är gravid och går hemma hela dagarna och väntar på sammandragningar och hon blir ofta arg, precis som jag. Jag är mer arg än äcklig. Jag är arg. Riktigt förbannad på all smutskastning av dem som inte längre har ett jobb eller inte klarar av sitt gamla jobb längre.
– Ta det lugnt Lusen. Vi vet att du gör ett bra jobb, även om vi inte riktigt vet vad det är du gör. Det är ingen som klagar på dig. Det är mer din attityd. Ibland är du så neggig.

Lusen hoppar ner från den blå redaktionssoffan och vi dricker upp vårt ljumna kaffe och tänker att det var skönt att bli av med honom. Nu kan vi lätta på trycket och klaga lite över Alliansen, A-kassan och Avtalsrörelsen.
– Hallå, fräser Lusen med sin stickiga (och självgoda) röst. Jag har googlat och kan faktiskt belägga att ”Jag är neggig” bara ger 33 träffar. Det är ju nästan inget mot ett annat påstående som jag också testat, nämligen ”Jag är glad” som gav 504 000 träffar, alltså över en halv miljon. Och även om jag preciserade det senare påståendet till det mer anspråkslösa ”Jag är glad att jag lever” så gav det flera hundra träffar.
– Jaha, Lusen, det var ju bra, men vi vet faktiskt inte riktigt vad du håller på med?
Lusen hör inte vår fråga. Han tittar i det lilla anteckningsblocket som han håller i ett stadigt grepp och väser triumferande.
– Det är bara en träff på påståendet ”Jag är glad att jag lever här och nu”. Det är hundra procents matchning. Sådan är jag. Bara jag.