Jag skulle vilja berätta varför min familj var tvungen att lämna allt och fly till Sverige. Året är 1975. Min familj består av mina föräldrar, min storasyster, mina fyra yngre bröder och så jag själv. Vi bor i sydöstra Turkiet, ett land där 98 procent är muslimer.

[Ur nummer: 02/2007] Vi är syrianer och syrianer har i 2000 års tid levt i Iran, Irak, Syrien, Libanon och Turkiet, det vill säga i Mellanöstern.
Vi syrianer är utan land. Det är inget vi har valt själva utan det bara är så. Det är religionen som förenar oss som folkgrupp. Min släkt har bott i sydöstra Turkiet sedan 1500-talet. För cirka 100 år sedan så började vi syrianer få det mycket svårt i Turkiet på grund av vår religion. Sedan slutet av 1800-talet har vi systematiskt blivit förföljda, diskriminerade och torterade för att vi har en annan tro än övriga invånare i landet.
Det har pågått en hetsjakt på kristna folkgrupper i Turkiet och i synnerhet på oss syrianer. Jag kan inte berätta allt men jag vill berätta delar av det som jag har fått veta av min farfar och det han i sin tur fick veta av sin far. Farfar berättade att det Hitler gjorde mot judarna under andra världskriget gjorde ultranationalistiska turkar mot oss kristna syrianer i Turkiet under åren 1894-1922.

Värst var det året 1915, då farfar var 10 år gammal. Då togs ett förödande beslut för oss syrianer, det bestämdes att alla som inte var kristna skulle mördas eller torteras till döds om de inte bytte religion till islam. På det sättet började förintelse och massaker av syrianer i Turkiet. Enligt beräkningar som gjorts så fanns det cirka fyra miljoner kristna 1915. Av dessa fyra miljoner mördades en och en halv miljon, många konverterade till islam och många dog av svält och hunger.
Det finns en bok som är skriven av författare Bertil Bengtsson som beskriver folkmorden på kristna i Turkiet under åren 1894-1922. Boken, som är utgiven av Syrianska Riksförbundet år 2004, heter Svärdets år. Jag rekommenderar de som vill veta mer att läsa denna bok.
Hur gick då vår flykt till? Jo, pappa och mamma kom fram till att vi inte längre kunde leva i ett land där vi inte har några rättigheter fast vi är medborgare. Diskrimineringen och förföljelsen av oss hade bara blivit värre och värre.
Hela familjen samlades och vi bestämde att i hemlighet sälja allt vi ägde för att kunna ha råd att fly. Vart spelade ingen roll, bara vi kom till ett tryggt land.
Så en natt lämnade vi i hemlighet vårt hem. Resan gick först till Istanbul, Turkiets största stad, där pappa ordnade med handlingar och pass för att vi skulle kunna ta oss vidare till Europa. Mamma hade en bror i Tyskland som flytt från vår by något år tidigare. Vi beslöt oss för att ta oss till honom för att därefter bestämma om vi skulle resa vidare eller inte.

Väl framme i Tyskland berättade min morbror att det fanns ett nordiskt land som var i behov av arbetskraft och där man till och med erbjöds möblerad bostad. Enda nackdelen var kylan.

Pappa bestämde sig för att resa till Sverige för att ta reda på mer. Om han var nöjd så skulle han stanna och vi följa efter. Efter cirka en månad skrev han till oss och berättade att det var kallt i Sverige men att människorna var trevliga, alla var kristna, och dessutom fanns det gott om arbete.
Han trodde att det skulle vara möjligt för oss att få det bra i Sverige. I februari 1976 kom vi till Sverige. Efter cirka två månader på flyktingförläggning fick pappa arbetstillstånd. Vi kunde då flytta till egen bostad och börja i skolan. Jag var 12 år gammal. Vi bodde först i Hallstahammar, därefter i Köping för att slutligen bosätta oss i Norrköping där jag bor än i dag.
Jag är så här i efterhand glad över mina föräldrars beslut att fly från otryggheten i Turkiet till den trygghet som vi än så länge har i Sverige. Jag blir oroad när jag hör hur vissa grupper, till exempel Sverigedemokrater, har synpunkter på invandringen. De säger att alla invandrare ska åka tillbaka till sina hemländer. Men alla har inte ett land att återvända till, vi syrianer har det inte. Vart ska vi ta vägen?

Egentligen undrar jag vem som har rätt att säga att det här är mitt land? Världen är skapt för alla människor på jorden. Alla ska kunna få plats. Jag tänker också på alla syrianer som under 1915 fick sätta livet till för att de råkade ha fel religion och levde i fel land.