Sill fascinerar mig. Bara detta att ett enda stim kan vara en mil långt, flera kilometer brett och bestå av 500 miljoner sillar! Som nattetid stiger upp mot ytan och på dagen sjunker mot botten, helt i takt med hur ”maten” själv, växt- och djurplankton rör sig i vattnet.

[Ur nummer: 02/2007] Det var rena stimmet på mitt julbord också, nu som tidigare år. Sill i dill, i senap, i lök, i brännvin och jag vet inte allt. Det är mums – direkt från gaffeln, på en smörgås eller till potatis. Och när jag äter och drar in de salta aromerna rusar tankarna förstås till Klädesholmen, till morfars konservfabrik, den första på ön, byggd redan kring 1920.
Jag ”gick i silla” varje sommar när jag var i yngre tonåren. Idag skulle jag ha sagt att det var jättehäftigt att jobba där. Bara detta att få bära de silverglänsande kalla fiskarna från tunnan ute på bryggan in till ”töser’a”, de ytterst skickliga unga och äldre kvinnor som blixtsnabbt flådde, skar och fileade. Jag minns hur saltet brände på händerna, hur det kliade frampå natten.

Jag fick också förtroendet att ”såsa burkarna”, att täcka gaffelbitarna med den kryddade vätska av lagerblad och annat som morbror Walter kokat ihop på hemligt recept redan tidigt i ottan. Locken stansades på av den rolige, visslande farbror Fritz, manuellt och burk för burk. Därefter fick jag sköta den dundrande diskmaskinen, förpassa burkarna in under strilande duschar och sedan packa dem i kartonger. Nästa morgon kom fraktbåten Ellen, eller kanske Brita, och hämtade hela härligheten för transport till Stenpiren i Göteborg – och vidare till krogar och sillgourmeter ute i landet.
Min kärlek till sill håller i sig alltsedan dess. Och den blir inte mindre när dagens livsmedelsforskare ger oss siffror på det vi väl alltid vetat: Att sillmat är rena hälsokuren. Rik på nyttigt omega 3-fett, som förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och kanske senilitet. Rik på vitaminer och mineraler.

I min barndom fanns tjugofem konservfabriker på Klädesholmen. Idag är de bara fem – men producerar ändå varannan matjesfilé till midsommarfesten – och totalt 40 procent av den burksill som säljs i Sverige. Klädesholmen Seafood arbetar ihop med Chalmersforskare kring functional food, det vill säga sill som både mat och medicin.
KRAV-märkta grönsaker, mjölk och kött har vi haft sedan länge. Nu kommer också KRAV-mat från havet. 2004 var det Sverigepremiär för miljömärkt nordhavsräka, med en båt från Grebbestad som djärv pionjär.
Och förra året fick vi den första KRAV-märkte sillen! Fångad i spårbara, ohotade bestånd i havet, med selektiva trål som låter annan fisk och småsill simma ut i havet igen för att växa till sig. Och från båtar som drivs med energieffektiva motorer, bra bränslen och smörjoljor med mer
Hittills uppfyller två fiskelag dessa krav, Vingasand från Fiskebäck och Silvervåg från Öckerö. Men de blir säkert snart fler.
Konsumenterna visar i enkäter att de vill ha fiskmat utan miljögifter och från fångstområden som inte är hotade. Och de som fiskar får, berättigat, lite mer betalt för sillen de landat.

Visst är det en väldigt positiv utveckling?