[Ur nummer: 04/2007] När jag skriver den här ledaren har Livs avtal löpt ut. Det gjorde avtalen lördagen den 31 mars. Det innebär dock inget avtalslöst tillstånd. Avtalen förlängs med sju dagar i taget. Min förhoppning var att Livs förhandlare skulle ha kunnat träffa en överenskommelse innan tidningen gick i tryck och att jag skulle kunna skriva om innehållet i det nya avtalet. Nu blev det inte så.
På torsdagskvällen strandade förhandlingarna mellan parterna, då Livsmedelsföretagen efter en månads förhandling meddelade att Livs krav på höjning av lägsta löner, känt sedan december och gemensam med facken inom industrin, var för dyrt. Det fick bägaren att rinna över för Livs som hotade med stridsåtgärder. Efter samtal med medlarna, de opartiska ordförandena, bestämde sig förbundet för att skjuta på varslet. Enligt den tidsplan som nu ligger så avser medlarna att presentera ett slutbud på tisdag den 3 april.
Denna ledare skrivs med andra ord två dagar före slutbudet och når läsarna två dagar efter. Det innebär att det finns utrymme för spekulationer, antaganden och tyckanden. Men det är inte alltid dåligt! Det kan vara en styrka. Det behövs mer öppenhet och mer ärlighet vad det gäller förutsättningarna, bara så kan det komma en stärkande diskussion om det avtal som kanske har träffats eller om den fackliga kamp som kommer att bli nödvändig om avtal inte har träffats.
Vad borde budet innehålla? Det finns ett gemensamt industriavtal mellan facken inom industrin och arbetsgivarna. Livs bär upp det avtalet tillsammans med bland annat IF Metall som kommit överens med sin motpart. Som jag ser det vore det oacceptabelt om inte livsmedelsarbetarna skulle få minst lika mycket som arbetarna inom verkstadsindustrin.
Verkstadsindustrins avtal, som blivit normgivande, innebär bland annat 10,2 procents löneökning under 3 år med kostnad för avtalspension och kortare arbetstid inräknad. Avtalet innebär också att lägsta lönerna första avtalsåret höjs med omkring 1 400 kronor och därefter år 2 och 3 på ett sätt som gör att avtalens lägsta löner kommer att lyftas mer än genomsnittslönerna under avtalsperioden. I gengäld gick IF Metall med på mer flexibel arbetstid och frihet att visstidsanställda under ett år.
Överhuvudtaget har arbetsgivarnas krav på ökad flexibilitet i arbetstiderna varit en tuff fråga i årets avtalsrörelse. Mot det kravet har fackens krav stått på kraftiga satsningar på lägsta lönerna.
Metall hävdar att man fått igenom 87 procent av sina avtalskrav. Ska Livs nöja sig med att få mindre? Om avtalet inte har träffats och om varsel kommer att träda i kraft, vad krävs då? Det var 12 år sedan Livs var ute i konflikt sist. Det var inom bageribranschen och blev mycket kortvarigt.
Blir det konflikt igen så är det åter upp till Livs medlemmar att avgöra utgången – med sin kampvilja och solidaritet med varandra och med de kommande arbetskompisarna som ska ha sin framtid i denna fortfarande så olycksdrabbade och slitsamma bransch. Då tänker jag på det alarmerande resultatet av Livs senaste arbetsmiljökontroll.
I denna avtalsrörelse har Livs haft förhoppningen om att få energi i arbetsmiljöarbetet genom att träffa ett mer ambitiöst arbetsmiljöavtal. Hur det går vet jag inte.
Nu handlar det om kamp och sammanhållning för att ro avtalen i land.