”…jag är mycket skeptisk till vad finansministern räknar som fattigdom”

[Ur nummer: 05/2007] Finansministern vill göra sig av med bostadsbidraget. Ja inte sitt eget alltså, utan det som en del andra får för att kunna erbjuda sina barn en dräglig bostad. Och som man får betala tillbaka vartenda öre av som man råkat få för mycket. Även om man varit berättigad till bidrag just när man sökte och inte kunde förutse att inkomsten skulle höjas.

Han kan inte förstå, mannen med svansen, att ingen har kommit på den geniala idén förut. Att pungslå de fattigaste på ännu lite pengar. Nix, jag måste hålla med honom. Jag är minst lika förvånad. Men det måste bli extra guldstjärna i kanten nu. För blotta tanken.

Innerst inne verkar han dock förstå att det finns en tanke, en idé, med bostadsbidraget. Den där med den drägliga bostaden till alla. Men hans lösning är enkel. Det vanliga alliansrådet till sjuka, arbetslösa, lågavlönade. Det som efter valrörelsen kommit att övertrumfa det där med valfriheten (Vart tog den vägen?);
JOBBA MER!

Redan nu har han ju fixat till det för sjukpensionärer som ”återgår till jobbet”. Genom att sänka deras bostadstillägg hjälper han dem att tvingas jobba mer för att få ihop till hyran. Med vad? Samma jobb som gav dem de förslitningsskador som tvingade dem bort från jobbet?
Nu har han nämligen kommit på, finansministern, att som det vanliga bostadsbidraget är utformat så finns det människor (läs ensamförsörjande morsor) som det inte lönar sig för att jobba MER för att få ihop till hyran!
Mer än vadå? Mer än en heltid som vårdbiträde, chokladarbetare eller i hemtjänsten kanske?
Mer än att man utöver jobbet ska orka ta hand om sina barn också? Maten, tvätten, läxan.

Med nioårig vana vid att vara just ensamförsörjande flerbarnsförälder kan jag berätta för Anders Borg precis hur mycket MER en sådan har kraft och möjlighet att arbeta! Och precis hur mycket MER man måste fixa på fritiden än de som är två om alltihop.
Han hävdar att det finns rika fäder som skor sig på bostadsbidraget. Om man tittar på taket för bidrag så måste man bara konstatera att ministerns uppfattning om rikedom är vag. Vad är han själv i så fall? Joakim von Anka? Jag skulle också kunna upplysa om att bakom varje lat ensamstående för lite jobbande morsa finns inte en rik farsa. I många fall finns det faktiskt ingen farsa alls, eller morsa, att dela rikedomarna med. Förvånad? Inte ens en glass på söndag?
Men han ska visst sticka till ett extra barnbidrag. Till de fattigaste. Mot bakgrund av hans vaga uppfattning om rikedom är jag mycket skeptisk till vad som räknas som fattigdom.

Själv förde jag över några hundralappar från mitt sparkonto till personkontot igår. Det gick väldigt lätt. Två klick på skärmen så var de där. Undrar om han vet om det, finansministern, att det sitter folk som uppbär bostadsbidrag och samtidigt har 2 207 kronor i sparkapital som de hur lätt som helst kan ta ut och slösa med på en söndagseftermiddag? I stället för att arbeta.

I Stockholm tar Alliansen ifrån socialbidragstagare rätten till SL-kort. Med motivet att de ska jobba, inte åka på nöjesresor.
Undrar om det inte vore på sin plats att konfiskera sparkapitalet för bostadsbidragstagare också. Åtminstone dra in rätten att själv disponera över kontot. Jag tror jag för över resten också, medan tid är.